Tomhet och panik
Konstigt, har loggat in här många gånger. Men de blir inte mer. Stirrar tomt på skärmen och önskar att den kunde hjälpa mig lossa mig ge mig fri.
När jag varje morgon vaknar i vild panik och rummet krymper så vill jag inte mer. När tomhet och gråt ligger som ett lock och kanppt ger mig rätten att andas undrar jag vad som är meningen.
Att vakna med den enorma tomhet och saknad är tungt lika tungt som att veta att detsamma väntar mig imorgon när jag vaknar.
Tårar trillar sakta nu
När jag varje morgon vaknar i vild panik och rummet krymper så vill jag inte mer. När tomhet och gråt ligger som ett lock och kanppt ger mig rätten att andas undrar jag vad som är meningen.
Att vakna med den enorma tomhet och saknad är tungt lika tungt som att veta att detsamma väntar mig imorgon när jag vaknar.
Tårar trillar sakta nu
Sakta trillar de
Återigen trillar de i strid stöm ner för kinderna. I ensamhet lider jag och i tysthet kvider jag. Försöker svälja och tränga undan men det går inte.
Tomheten bär jag med mig hela tiden. Vill inte och orkar inte. Kurar ihop mig till en boll och stirrar rakt ut i tomma luften.
Tomheten bär jag med mig hela tiden. Vill inte och orkar inte. Kurar ihop mig till en boll och stirrar rakt ut i tomma luften.
Vet inte om jag håller med
Ingen annan än du kan bestämma hur du fångar dagen, hur du väljer att leva ditt liv.
Många är händelser och skeenden som flyter samman och som beror på olika öden.
Jag valde inte själv den situation jag nu befinner mig i men jag får allt som oftast höra att
jag bara har ett eget val. Förvisso kanske jag har ett eget val just nu men tiden bakom mig
bär spår av någon annans handlande och de styr även valen jag måste göra nu.
Komplicerat och övermäktigt. Besviken och sårad hur gör man då.
Vandra, sätter ena foten framför den andra, faller, men måste resa mig upp igen.
Måste resa mig för att fånga in det som kallas livet. VARFÖR då?
Många är händelser och skeenden som flyter samman och som beror på olika öden.
Jag valde inte själv den situation jag nu befinner mig i men jag får allt som oftast höra att
jag bara har ett eget val. Förvisso kanske jag har ett eget val just nu men tiden bakom mig
bär spår av någon annans handlande och de styr även valen jag måste göra nu.
Komplicerat och övermäktigt. Besviken och sårad hur gör man då.
Vandra, sätter ena foten framför den andra, faller, men måste resa mig upp igen.
Måste resa mig för att fånga in det som kallas livet. VARFÖR då?
Trodde inte
Trodde inte att jag skulle sakna så mycket. Men i varje andetag, i varje sekund och i varje minne finns du. Varför gör det så ont och hur blir jag fri. Det blir liksom bara värre. Suck!!
Det finns dagar som jag bara vill glömma och gömma mig. Dagar jag inte får luft och dagar jag inte vill ha, de är väl de flesta som är sådana skulle man kunna säga. Ibland tänker jag att de som läser inte vill läsa, men för vem skriver jag egentligen... mest för att jag ska få utlopp för min tomhet. Så ni får helt enkelt stå ut.
Saknaden efter dig värker i mig och jag önska jag kunde bli fri från minnenas bojor.
Bojor som håller mig fast
Bojor som låser mig
Nyckeln är bortslängd och finns ingenstans.
Det är väl bara att inse att jag kommer förbli fången
Det finns dagar som jag bara vill glömma och gömma mig. Dagar jag inte får luft och dagar jag inte vill ha, de är väl de flesta som är sådana skulle man kunna säga. Ibland tänker jag att de som läser inte vill läsa, men för vem skriver jag egentligen... mest för att jag ska få utlopp för min tomhet. Så ni får helt enkelt stå ut.
Saknaden efter dig värker i mig och jag önska jag kunde bli fri från minnenas bojor.
Bojor som håller mig fast
Bojor som låser mig
Nyckeln är bortslängd och finns ingenstans.
Det är väl bara att inse att jag kommer förbli fången
