Saknad för ont
Hur mår du, vad gör du, är det någon annan som just nu tittar in i dina djupblå ögon och får ditt vackra leende tillbaka?
Hålet blir större och själen tom.
Dagens tankar...
Tick tack, tick tack
Det går men jag vill inte vara med längre.
Byt med mig, snälla någon. Bara för en dag så skulle ingen vara gladare än jag.
Jag försökte idag att sätta ord på min sorg, men jag vet inte om jag lyckades.
Nu drar jag mig tillbaka och ska rita fyrkanter ibland hjälper det för att få någon timmes slummer.
Jag har en vacker bild:
Blickar ut mot havet en ljummen sensommar kväll
ser hur du ler mot mig, dina fingertoppar smeker bort
en bloddroppe och sedan bränner du fast en öm kyss
Vi står där och jag säger "bara min" du drar mig tätt intill
"alltid bara din"
Varför ska jag ta fram denna när det bara gör ont?
Lägg denna dag till handligen
Ensam är inte alltid stark. Ingen förstår och jag vet inte hur jag ska få ur mig allt. Tror inte så mycket på det som är sagt ska vara min hjälp. Är otroligt skeptisk.
Med vilken rätt har du förstört våra liv?
Idioti
Även om jag vet att det var dumt så gjorde jag det ikväll också. Har klarat mig så länge nu och vill verkligen inte öppna burken men för att få några timmars ro - eller ja det är väl synd att säga eftersom jag vet att det kommer ett efterspel men strunt i det nu är det gjort.
Undrar hur det känns att sitta där och tro att man gör något bra, det är bra att han kan lura sig själv. Synd bara att han måste dra ner min dotter i fördärvet.
Jag skulle vilja vara arg men som sagt det är svårt. Jävla idiot!!!
"Ja det vore ju synd om Enghla skulle förlora mig för jag är väldigt bra för henne" det är väl bra att han ljuger för sig själv. det enda han är bra för just nu är att hon får det hon behöver förutom en trygghet och stabil grund att stå på. Men det kommer du aldrig att förstå vad det är för något. För om man är så egoistiks så kan man inte ens stava till förståelse och empati och då heller inte till trygghet.
Tårar och sorg
Tåtar, tårar, tårar
I mitt hjärta och i min själ värker en sorg
sorgen är svart och hård och går aldrig att acceptera
Med vilken rätt förstörde du mitt liv, sparkar du på mig och slår mig blodig.
Ingen kommer förstå mig och det gör ont
Ledsen, ledsen
Jag hatar detta liv. Att vara fågen och inte kunna göra något åt det
... liv
Kan någon byta med mig. Vem är den personen som har rätt att göra så här mot mig, han som tror han är ofelbar och kan styra alla andras liv. Tänk om jag inte hade träffat dig, tänk om! Så ledsen och trött vill inget hellre än att få ett slut på detta!
Har inte ens någon rubrik...
Att dag och natt leva med detta. Jag vill INTE!!! Bördan blir inte lättare, snarare tvärt om. Plågeri och mänsklig tortyr.
Jag tog till dom små rosa ikväll, trots att jag vet att de bara hjälper för stunden och kommer ge ett dåligt efterspel om någon timme. Men för att få någon minuts lugn så gjorde jag det ändå....
Ett helvetets avgrund, en fallucka, varför inte ta möjligheten att hoppa???
Nu är natten här och jag känner varje sekund så nära,
tanken följer mig fram till morgonen då ljuset striljar genom glipan i rullgardinen
Att veta vart natten bär och vägen för mig... vänd om och se mörkret som omsluter
En tår av blod faller , blodet är från hjärtat som brustit i sorg och förtvivlan.
Misslyckande
Från allt till inget
Från att ha haft allt, inte i överflöd och inte i lyx utan i lagom mängd så finns inget kvar. Jag står helt utanför och har ingen fast mark att stå på. Varje sekund är ett kämpande för överlevnad. Nu förstår jag att människor är benägna att göra vad som helst för att slippa.
Ska jag tala om en sak? Gör det ändå...
För ett år sedan hade jag ett tryggt hem, en man som ja de är väl synd att säga att han älskade mig men vi fanns i alla fall där båda två. En tvåsamhet fast en ensamhet så ont som någon men inte värre än detta. Någon att dela den ekonomiska tryggheten med, att kunna unna sig något i vardagen ja jag vet inte hur jag ska skriva men det här är inget liv det här är ett helvete.
Snälla, byt med mig ge mig mitt liv tillbaka. Det som gör så ont är att du står där och förstår absolut ingenting. Vet du hur det känns att flytta, tappa sin sociala trygghet sitt liv sin levnadsstandard. Du vill ju inte ens förstå. Du har fått det du ville... MITT barn. För så är det, jag är beroende av dig.
Nu bulltar mitt hjärta och paniken väller in.
Likt en endlös väg
Saktar in mina steg för denna dag för att möta en likadan om några timmar. Först ska natten slås ihjäl. Vägen har inget slut.
Sorgen brinner och bränner. Hopplöshet och trolöshet. Ögon som är trötta så ska sluta dem nu
SAKNAR, saknaden har värkt idag.
Hur kunde det bli så här?
Självkänslan och egenvärdet är kört i botten och på det måste man be om överlevnad. Kränkande!
Jag önskar men att hoppas och tror gör jag inte längre.
Timmarna gick
Havets våg sköljer in på en sandstrand
med sig tar den bilder önskar även den
kunde sudda ut dem.
Klumpen
Denna tomhetskänsla är så obehaglig. Undrar om jag alltid kommer må så här, alltid ha denna känsla med mig och aldrig få vakna upp avslappnad, lugn och trygg. Jag tvivlar på att jag någonsin kommer få uppleva detta.
Jag SAKNAR!!! Men jag har ju mina trogna vänner...
Tårarna tillar sakta och dagen ha bara böjat så jag undrar hur många det kommer falla idag.
