Nu är det skit

Försöker vara stark, försöker klara mig.

Tanken går inte att släppa tanken går inte att rå på.

Ensammare än någonsin, själen tömd och glädjen som borta.

Inte konstigt att jag är så trött då all energi gå åt till att bringa kraft i att försöka förneka och förtränga.

Känslan av obekvämhet och stelhet griper tag och håller mig i ett hårt tag.

VARFÖR???????????


Se mig, hör mig

Se mig, hör mig, min kärlek finns för dig

Jag har provat allt, jag har vänt ut och in på mig men inget räcker till för att du ska bli min.

Precis så känns det. Du är omöjlig att nå och du är omöjlig att få ur minnet och tankarna.

Min vilja finns och min önskan drenerar mig.

Att tomhet kan kännas så överjävlig.

Jag har ingen livsgnista och ingen glädje kvar och allt känns bara svart.

Snälla släpp mig fri och låt mig vara eller gör det jag önskar och vill


En förvirrande tomhet

Konstigt, du finns inom mig och i min tanke och önskan så känner jag din doft, känner dig andas känner dina fingrar som smeker mitt hår och drar mig tätt intill.

Varför just ikväll och varför just nu.
Jag känner mig yr av tanken och önskan på att ha dig

Tankarna var många som skulle skrivas ner men blicken blir simmig av tårar och det hjälper inte att jag torkar bort dem det kommer bara nya.

Ta mig härifrån ta mig långt långt bort ge mig något annat ge mig någon mening


En en gång

Så gjorde vi det igen eller du rättare sagt du, avslutade vår vandring på språng mot något annat. I nästa andetag jag tog så fanns du inte mer

Vi kommer aldrig finna vägen tillsammans att vandra hand i hand att se och att röra.

Natten vid din sida och morogonen i din famn vilar som en bild och ett evigt minne.
Doften av dig gör sig svagt påmind och det ger mig en tomhetskänsla och ett förunderligt sinne

Skimmret och leendet du gav mig var som så många gånger förr inte helt äkta.
Ändå dras jag till dig, ändå dras du till mig av vilken känsla och tanke vet jag inte.

Men beslutet du tog i morse gör värker och gör förbannat ont. Har jag inget att säga till om alls

Tydligen inte!

Hur ska jag tro på kärleken

En konstig känsla inom mig gror och växer.
Tomheten värker i mig.

Vill inget hellre än dra dig intill och känna dig men det är förbjudet och helt omöjligt.

En svår balansgång, tårarna bränner bakom ögonlocken och som en klump i magen.

Hoppet om kärleken dör hoppet om något annat förgörs och bleknar.

Ensamheten gör mig sällskap liksom ångestens välbekanta bankade

Ingen aning och ingen mening

Tom tom tom

Längtan efter annan känsla, längtan efter annan tanke längtan efter blicken som ger mig mening, blick och tanke som ger mig mening och ork

Krossat glas krossat hjärta undrar vad som är värst.

Sker under, sker mirakel finns ingen tro inget hopp.

Ensam jag vandra livets väg, outgrundligt och förundligt.

Jag hade en tro och ett hopp jag hade en vilja så stark och en önskan och en dröm så sann men det var lögn och förbannelse.

Jag HATAR!! Jag HATAR ensamhetsen väg


Hjärtats sorg

Kvällens tankar är tunga, själen tom och hjärtat sårat.

Ensam i ruiner och krossat glas, ensam letar jag och famlar jag.
Skär mig och rispar mig, det blöder men det går inte att torka upp.

Bakom ögonlocken bränner sorg och tårar och i mitt bröst bankar ångesten.

Saknar dig, i Guds händer vill jag lägga mitt liv, ge mig av.
Tomheten bankar inom mig och förgör mig.
Hoppet om kärlek och ömhet!


Som ett tomt skal

Innuti mig är det tomt.

Dagen vaknar långsamt och jag slåss med ångesten som har gripit tag i mig återigen. Nu med full kraft. I varje sekund bär jag den med mig.

Likt ett skal vandrar jag och finner ingen ro och ingen mening.

Nu är jag där på ruinens brant igen, jag tittade upp en liten kort sekund.

Önskar livet kunde te sig andra vägar andra meningar och annat hopp.

Falla, resa, borsta av och gå vidare.
Drömmen finns och drömmer förgör.



Drömmer

Kvällen är ung men jag är trött och allt känns tungt

Minns din röst dina ord dina ögon som såg på mig.

Det var lek det var ingen mening och ingen ärlighet i det men likväl så föll jag dit och trodde och ville tro.

Nu har jag gett av mig själv igen och inget av det fick jag tillbaka. Tom och ledsen trött och sorgsen.

Fast i minnen fast i tankar om annat, om annat liv om annan död.

Vill inte finnas mer!

Utan att fråga

Utan att fråga utan att säga till kom du in i mitt liv... jag lät dig rasera muren om än bara lite men ändå.

Du berörde och lämnade mig kvar i en känsla av mjukhet och värme. Men du var inte där, du var inte ärlig och du sårade mitt hjärta.

Jag ville få dig att känna, jag ville känna dig men hur mycket och hur intensiv ska jag våga vara.

Jag begär några timmar av ditt liv för att ta reda på vad sannigen är.

Ensam med dig, önskan är strak.

Hur ska jag göra

Längtar till hemligt ställe

Tankarna snurrar på runt runt runt, ensamheten snärjar in mig och gör mig till sin alierade.
I mitt hjärta skriker längtan och saknaden.

Jag hade sagt och lovat att inte falla att inte tillåta någon beröra mig. Men det höll inte, jag glömde det i samma sekund jag såg dig, såg dig stå där i dörren...

Alla dessa ord, alla dessa ord som finns på tungan och i tankarna som inte kommer fram som inte når sitt mål.

Jag rycker till när det piper i telefonen med hopp om att det är du... men nej nej inte nu heller.

Hur många gånger vågar jag fråga hur mycket energi ska jag lägga och hur ska jag ta mig vidare till nästa ruta?

Bygga luftslott av drömmar och önskningar, luftslott av vilja och hopp!


Olycklighetens tankar

Varför vända om, varför vandra vägen fram, vart och hur långt bort.
Innan jag vänder om, talar jag om törst och saknad som bränner och värker i hela min kropp.

Längtan och törsten tar mig till platser, hamnar och vägskäl, bra, mindre bra och rentav dåliga.

Seglar på havet av tårar, i förtvivlan tar mig båten genom tårarnas salta stänk.

Mitt hjärta skriker efter dig, dig som tar mig in i värmen i lugnets hamn i det lyckliga slutets rum.

Det var lätt att förlora sig i dig, lika lätt att bli lockad av ditt vackra leende och dina vackra ord.
Jag trodde för en sekund att det var ett lyckligt slut.

Kristallens hårda kant rispar min blöta kind och ger ett ärr så djupt




Rämnar

Vackra är de ord som finns innuti mig. Sekund för sekund minut för minut.
Mitt innre håller emot allt vad det kan och jag tror faktiskt jag lyckats idag också.

Hur kan allt bara vändas upp och ner så många gånger.
Vad tänker du och vad gör du. Jag var nog bara en leksak, vill inte tro det men måste väl.

Hittar inte ut bland ruinerna som är kvar sedan muren rämnade.
Jag lovade ju att inte någon skulle få rasera den igen ändå så gjorde jag det, tillät dig att beröra mitt innre.

En skakande känsla har jag innuti


Hjärtats skimmer

Vid min sida finns den som skänker mig glädje och mod
Min lilla Ängel!!

Men mitt hjärta skimmrar i svart stoft som likt glittrande puder sprids i mitt innre och svärtar ner.
Tomt och stor blir hålet sp småningom efter timmar av tankar och funderingar.

Hjärtat dunkar hårt och krävande, som om det vill ut, söka sig nya vägar.
Stoftet klibbas ihop av salta tårar som tränger ner, det täpper till och ger mig intet ont anande svårare och svårare att andas.

Tanken på dig gör mig yr, tanken på ditt leende och hör och häpna dina solbrända nakna fötter instoppade i tofflorna....

Men lägg band på dig, låt det va, låt stoftet skimmra sin svarta sorg och se om det går över.


Ensam och tom

I magen finns känslan och längtan.
Drömmer om din och dina vackra ögon. Dina mjuka läppar, dina vackra ord!

Varför gav jag en bit av mitt hjärta till någon som jag inte känner????

Tom och ensam, nja jag ljuger nog. För med mig har jag vännerna ångesten och paniken!

Det verkar aldrig ta slut och aldrig finna sin ände.

Hitta mig själv finna vägen jag vill gå på, inte ge av mig själv inte dela, inte falla för frestelsen.
Jag vet!!

Konstig känsla.
Kär men ändå inte
En man jag aldrig kan få. Men ändå envisas jag

Rörigt och stökigt är ni förvånade, nä hä jag tänkte väl det!!


RSS 2.0