Betalar på skulden
FAAAAAANNNN
Orkar inte vill inte vågar inte
Orkar inte vill inte vågar inte
Bördan är tung
Sanning eller lögn. Vitt eller svart. Tomt eller fullt...
Jag orkar inte lyssna på ekot och vill heller inte bära bördan som är allt för stor och tung för mig.
Många är säkert de som lyssnar utan att röra en min utan att fånga upp mig och ens förstå vad som händer.
Mörker och livet som rinner genom fingrarna som sanden som rinner i timglaset. Jag har försökt att tränga igenom och ge er förståelse för vilket helvetets kval jag genomlider. Men når inte fram når inte dit.
Du som känner ljus och värme, skatta dig lycklig. Skatta dig lycklig över att icke behöva kämpa dig genom sekund och minut.
Jag orkar inte lyssna på ekot och vill heller inte bära bördan som är allt för stor och tung för mig.
Många är säkert de som lyssnar utan att röra en min utan att fånga upp mig och ens förstå vad som händer.
Mörker och livet som rinner genom fingrarna som sanden som rinner i timglaset. Jag har försökt att tränga igenom och ge er förståelse för vilket helvetets kval jag genomlider. Men når inte fram når inte dit.
Du som känner ljus och värme, skatta dig lycklig. Skatta dig lycklig över att icke behöva kämpa dig genom sekund och minut.
Jag vill gå massor av korståg....
.... men den slagne finns inte, med andra ord så finns inte jag
I risporna försöker jag finna och försöker jag landa.
Jag är ingen som är som vanligt
Stå still ja visst, men i praktiken så finns ja inte där
orkar inte skriva orkar inte finnas.....
ordet är OUTTALAT......
I risporna försöker jag finna och försöker jag landa.
Jag är ingen som är som vanligt
Stå still ja visst, men i praktiken så finns ja inte där
orkar inte skriva orkar inte finnas.....
ordet är OUTTALAT......
Tomheten är total
Tomheten och paniken är total.
Ensamheten värker och ikväll är önskan om att inte vilja vara med längre brutal
och har gripit tag i mig djupt
Storm
OK, vad handlar livet om nu.
Stormen drar in och det ser inte ut som den tänker bedarra
Jag har gått vilse och går vilse i labyrintens gäckande skuggor.
Nu väjer jag med en rädsla som är påtaglig och förgör men jag lägger det åt sidan och försöker en ansats till att bli fri.
Håll tummarna för detta håller och att jag orkar
Acceptans
Tomt, kallt och hårt. Acceptera och inse, ta in och förstå.
Att vandra och möta. Tankar tänks och funderingar undras.
Varför och vad är orsaken. Dränka sorgen och acceptera. Blunda för den ekande tomheten.
Måste se mig om och försöka leva utifrån acceptansen för den utvalda vägen.
Jag kan säga hur många gånger som helst och skrika mig hes att jag inte vill, att jag inte orkar och att jag hatar livet.
Men vet ni det hjälper inte. Jag fattar ingenting och jag ser i mina tankar och mitt sinne förgäves med suddig blick ett liv som jag drömt om. Ett liv utan kedjor och med någon form av mening.
Att vandra och möta. Tankar tänks och funderingar undras.
Varför och vad är orsaken. Dränka sorgen och acceptera. Blunda för den ekande tomheten.
Måste se mig om och försöka leva utifrån acceptansen för den utvalda vägen.
Jag kan säga hur många gånger som helst och skrika mig hes att jag inte vill, att jag inte orkar och att jag hatar livet.
Men vet ni det hjälper inte. Jag fattar ingenting och jag ser i mina tankar och mitt sinne förgäves med suddig blick ett liv som jag drömt om. Ett liv utan kedjor och med någon form av mening.
Livets karusell
Förälskad ibland, inget allvarligt, hmmm vet nu hur mycket jag ljuger.
En karusell utan dess motsats. Berg och Dalbana upp och ner.
Men nu är jag hopplöst ledsen och tomheten griper tag i mig. Hjärta och sinnet är helt tömt
social närvaro och ilska. Det har inte hjälpt.
Under kvällen har en bomb i hjärtat och i själen gjort mig sällskapp likväl som tankar som att bara
hoppa
En karusell utan dess motsats. Berg och Dalbana upp och ner.
Men nu är jag hopplöst ledsen och tomheten griper tag i mig. Hjärta och sinnet är helt tömt
social närvaro och ilska. Det har inte hjälpt.
Under kvällen har en bomb i hjärtat och i själen gjort mig sällskapp likväl som tankar som att bara
hoppa
Skalet är så hårt
Försökte att tränga igenom mitt eget skal i min egen förvirring i mitt eget sökande
ensamhetens ljus skimmrar inom mig utan att någon ser eller ens förstår.
Jag vill inte lyssa på ekot som studsar mot väggar och tomhet, ekot från förr med minnen tankar och förhoppningar.
Risken är att jag blivit löjets prinsessa med all min tomhet och sorg i mitt försök att andas stolthet och mod.
Mitt skal är för hårt och när jag väl vann så förlorade jag fortare än någon anade. Jag vet vad kampen är värd och jag vägrar betala priset en gång till.
ensamhetens ljus skimmrar inom mig utan att någon ser eller ens förstår.
Jag vill inte lyssa på ekot som studsar mot väggar och tomhet, ekot från förr med minnen tankar och förhoppningar.
Risken är att jag blivit löjets prinsessa med all min tomhet och sorg i mitt försök att andas stolthet och mod.
Mitt skal är för hårt och när jag väl vann så förlorade jag fortare än någon anade. Jag vet vad kampen är värd och jag vägrar betala priset en gång till.
Minnen knackar på och gör mig ont
Vänskapen trodde jag aldrig skulle dö ut och jag litade på min känsla.
En dag är nu som tusen år och en dag, undrar över om livet ska spela mig detta fula spel
resten av tiden.
Mitt i tystnaden sitter jag och ensamheten och genomskinligheten omsluter mig och tränger in mig i ett förbannat hörn.
Minnen och tankar, funderingar och undringar faller och lägger sig likt snöflingor som faller utanför.
Tiden står still och i min sorg saknar jag i varje sekund. Ropar, skriker och slår mig blodig men inget hörs och inget syns.
Bit för bit rasar jag inom mig och rädslan och mörkret har fängslat mig.
Blodig
Visst är det konstigt att du som verkligen vill och behöver inte finner vägen att vandra på.
Att ensamheten och tomheten blir din vän genom livet och dess hårda sanning.
Panikångest i drivor, yrsel och minnesluckor är något som jag verkar få vänja mig vid att leva med. Liksom jag sakta måste acceptera att jag står ensam och övergiven i lågorna av eldhavet som jag lämnades i för många år sedan.
Blickar ut över tiden och minnen värker i mig. Sanningar men mest lögner och förgörande.
Blodig ligger jag på marken, sprakad på och slagen på. Nu orkar jag inte resa mig fler gånger, men jag är för feg för att vika av
Livrädd och utan syre försöker jag andas. Blundar hårt men det hjälper inte det blir inte ljusare för det
Att ensamheten och tomheten blir din vän genom livet och dess hårda sanning.
Panikångest i drivor, yrsel och minnesluckor är något som jag verkar få vänja mig vid att leva med. Liksom jag sakta måste acceptera att jag står ensam och övergiven i lågorna av eldhavet som jag lämnades i för många år sedan.
Blickar ut över tiden och minnen värker i mig. Sanningar men mest lögner och förgörande.
Blodig ligger jag på marken, sprakad på och slagen på. Nu orkar jag inte resa mig fler gånger, men jag är för feg för att vika av
Livrädd och utan syre försöker jag andas. Blundar hårt men det hjälper inte det blir inte ljusare för det
Panikångestens hav
Panikångest är något av det mest fruktansvärda man kan uppleva, och innebär för mig en dramatisk sänkning av min livskvalite.
Jagad och instängd, inträngd i ett hörn med en kniv mot strupen. Syret som är slut och andnöd blir resultaet.
Jagad och instängd, inträngd i ett hörn med en kniv mot strupen. Syret som är slut och andnöd blir resultaet.
Hjärtat spelar mig de mörkaste kort
Inom mig härjar storm och virrvelvindar så att jag inte kan stå upprätt
Hjärtat spelar mig de mörkaste kort och ger mig ingen chans att ens försöka
värja mig eller gömma mig.
Inget allvarligt och inget seriöst. Ett planlöst spel utan mening och grund.
Nu vänds livet upp och ner och jag måste agera IGEN.
VILL INTE ORKAR INTE. ALLTID ensam
Hjärtat spelar mig de mörkaste kort och ger mig ingen chans att ens försöka
värja mig eller gömma mig.
Inget allvarligt och inget seriöst. Ett planlöst spel utan mening och grund.
Nu vänds livet upp och ner och jag måste agera IGEN.
VILL INTE ORKAR INTE. ALLTID ensam
Tar en annan väg
Hör dina steg i mitt minne, hör dina ord och dina andetag. Minnen plågar mig och gör mig ont i min absolouta ensamhet och min tomet som värker.
Dagen och kvällen har gått med en panikångest som legat som en tickande bomb med ett välbekant illamående, yrsel och minnesluckor.
Såren läker inte och jag blir helt vansinnig och vet inte vilken väg jag ska vända om mot.
Det som en gång sas och de ord du en gång gav var lögn
Tankarna snurrar på och mitt i irrar jag i min förtvivlan. Jag vet inte vad som är rätt eller fel. Kan inte tänka mer kan inte agera
Allt som jag ber om är att livet ska ta slut
Dagen och kvällen har gått med en panikångest som legat som en tickande bomb med ett välbekant illamående, yrsel och minnesluckor.
Såren läker inte och jag blir helt vansinnig och vet inte vilken väg jag ska vända om mot.
Det som en gång sas och de ord du en gång gav var lögn
Tankarna snurrar på och mitt i irrar jag i min förtvivlan. Jag vet inte vad som är rätt eller fel. Kan inte tänka mer kan inte agera
Allt som jag ber om är att livet ska ta slut
En värld i apati och genomskinlighet
Kan inte beskiva kan inte förklara kan inte säga hur det känns.
Vandrar runt och försöker att andas ett andetag i taget.
Se mig, hör mig rör mig och ta mig härifrån och lyft mig till något annat.
Detta är inget liv och jag funderar över hur lång tid det tar till något annat. Funderar också över varför jag inte vågar göra något.
Vandrar i minnen och funderingar som gör ont som värker och bränner. Inom brinner lågor och paniken skär i mig.
Att ingen vill ha dig och ingen förstår hur illa de gör mig när det är så lätt att välja bort och vända ryggen.
En märklig känsla och jag undrar över dess innebörd och vad som är orsaken.
Vandrar runt och försöker att andas ett andetag i taget.
Se mig, hör mig rör mig och ta mig härifrån och lyft mig till något annat.
Detta är inget liv och jag funderar över hur lång tid det tar till något annat. Funderar också över varför jag inte vågar göra något.
Vandrar i minnen och funderingar som gör ont som värker och bränner. Inom brinner lågor och paniken skär i mig.
Att ingen vill ha dig och ingen förstår hur illa de gör mig när det är så lätt att välja bort och vända ryggen.
En märklig känsla och jag undrar över dess innebörd och vad som är orsaken.
Att bränna sig
Det gör ont att bränna sig, det gör ont att falla så hårt och slå sig, det gör ont att vandra runt bland krossat glas.
Det finns en gräns för hur många gånger sår kan läka och det finns en gräns för hur många gånger en människa orkar resa sig.
Gränsen är nådd och jag är färdig, tömd och genomskinlig.
De svarta ärren efter branden och de djupa såren av glaset går inte att läka.
Orkar inte stå upprätt utan klamrar mig fast för att jag är så illa tvungen.
Men hela jag är helt färdig och tanken snurrar på i snabb takt.
Det finns en gräns för hur många gånger sår kan läka och det finns en gräns för hur många gånger en människa orkar resa sig.
Gränsen är nådd och jag är färdig, tömd och genomskinlig.
De svarta ärren efter branden och de djupa såren av glaset går inte att läka.
Orkar inte stå upprätt utan klamrar mig fast för att jag är så illa tvungen.
Men hela jag är helt färdig och tanken snurrar på i snabb takt.
