Labyrint
Det finns en labyrint och den springer jag i. Men hittar inte ut och finner inget slut. Orden snurrar runt i universums mitt, landar ingen stans. Labyrinten är minnen och tankar. Saknad och sorg. Dina ögon som tittar in i mina. Fan vad jag saknar det.
Tittar upp och försöker greppa tag om minnen och tankar, försöker skingra, sortera, och lägga dem i små stjärnaskar. Men det funkar inte, det vill bara inte. Jag hittar ingen mening med att det ska vara så här.
Varför har du allt och jag inget. Orden är många och tårarna likaså. Det verkar finnas hur många som helst av dem. Synd jag inte kunde sälja då skulle jag bli rik!
Ord blir till kedjor, kedjor som fångar mig, som håller mig kvar. Att släppa taget och bara falla. Funkar det?
Ska springa vidare i mörkrets labyrint
Tittar upp och försöker greppa tag om minnen och tankar, försöker skingra, sortera, och lägga dem i små stjärnaskar. Men det funkar inte, det vill bara inte. Jag hittar ingen mening med att det ska vara så här.
Varför har du allt och jag inget. Orden är många och tårarna likaså. Det verkar finnas hur många som helst av dem. Synd jag inte kunde sälja då skulle jag bli rik!
Ord blir till kedjor, kedjor som fångar mig, som håller mig kvar. Att släppa taget och bara falla. Funkar det?
Ska springa vidare i mörkrets labyrint
Långpromenad
Efter en lång natt i orolig sömn beslutade jag mig att ta en långpromenad. Skönt i det vackra höstvädret. Men vet inte om det gav mig så mycket mer än lite motion. Försökte skingra mina tankar. Komma på något för att lösa situationen. Men det blev inte så mycket av det. Väl hemma igen så känner jag mig lita instängd och vemodig som innan.
Hur ska jag få lite utrymme när jag har en oförstående mor på besök som bokstavligt talat har flyttat in hos mig. Hur ska jag få henne att fatta att det är dags att vända hemmåt. Jag behöver inte henne just nu och aldirg egentligen. Synd att säga men hon suger energi mer än någon annan just nu.
Vemodet är en vän,
en vän att hålla i handen
Hur ska jag få lite utrymme när jag har en oförstående mor på besök som bokstavligt talat har flyttat in hos mig. Hur ska jag få henne att fatta att det är dags att vända hemmåt. Jag behöver inte henne just nu och aldirg egentligen. Synd att säga men hon suger energi mer än någon annan just nu.
Vemodet är en vän,
en vän att hålla i handen
virvellvind
Virvlar runt i mina tankar, vilken tur att jag står på fötterna idag.
Dagen har varit lång, men det har ändå gått bra. Med kvällen kommer en oändlig kamp. Försökte mig på ett leende men det kändes falskt. Orkar liksom inte spela mer. Men hur illa det än är så gör jag det ändå.
Igår fick jag lite andpaus. Tårarna brände bakom ögonlocken när jag satte mig i bilen hem. Visste inte då och vet inte nu när jag får se honom igen.
Varför ska du förstöra mitt liv med ditt beslut? Du tog min vilja och mitt liv genom att inte vilja mer. Saknaden av dina ögon och dina ord gör ont.
Så konsitgt det känns att vara kär och älska någon men ändå känna en sådan tomhet för en annan.
Dagen har varit lång, men det har ändå gått bra. Med kvällen kommer en oändlig kamp. Försökte mig på ett leende men det kändes falskt. Orkar liksom inte spela mer. Men hur illa det än är så gör jag det ändå.
Igår fick jag lite andpaus. Tårarna brände bakom ögonlocken när jag satte mig i bilen hem. Visste inte då och vet inte nu när jag får se honom igen.
Varför ska du förstöra mitt liv med ditt beslut? Du tog min vilja och mitt liv genom att inte vilja mer. Saknaden av dina ögon och dina ord gör ont.
Så konsitgt det känns att vara kär och älska någon men ändå känna en sådan tomhet för en annan.
Fast i mitt inre
Vet att det inte var många minuter sen jag skrev, men var bara tvungen att få ner detta också.
Fast i det som varit. Saknaden efter att dela dagen med dig att få kyssa dina mjuka läppar när du kommer hem att få krypa in i din famn och värme. Tanken på att någon annan ska få göra det gör mig så ledsen och vemodig.
Trött så ska försöka sova nu. Spinner säkert vidare på detta imorgon.
Sov gott ni som kan!
Fast i det som varit. Saknaden efter att dela dagen med dig att få kyssa dina mjuka läppar när du kommer hem att få krypa in i din famn och värme. Tanken på att någon annan ska få göra det gör mig så ledsen och vemodig.
Trött så ska försöka sova nu. Spinner säkert vidare på detta imorgon.
Sov gott ni som kan!
Fammlar i mörker
Varenda sekund är som ett rent helvete! Har avslutat en dag i rent mörker. Började med att bråka o skrika på min älskade dotter. Önskar jag kunde göra allt ogjort. Hur räddar jag henne från att falla? Hur räddar jag mig själv? När tar tårar och hopplöshet slut, när jag själv ordnar det?
Inom mig finns en sorg som inte går att nå som inte går att lösa. Hur får jag ner mina tankar på ett blankt papper. Vill att någon bara ska befria mig från allt. En fånge i mitt innre kaos. Jag sitter fast och kommer inte loss. Orkar inte, hjälp mig!
Fammlar runt i mörker, runt runt som i cirklar. Hittar inte ut vill inte, ta mig härifrån NU! Det här är inget liv det här är ett straff, för ett brott jag inte begått.
Tårar faller som regnet mot fönsterbläcket. En ny natt tar mig mot en dag som jag inte vill ha.
Inom mig finns en sorg som inte går att nå som inte går att lösa. Hur får jag ner mina tankar på ett blankt papper. Vill att någon bara ska befria mig från allt. En fånge i mitt innre kaos. Jag sitter fast och kommer inte loss. Orkar inte, hjälp mig!
Fammlar runt i mörker, runt runt som i cirklar. Hittar inte ut vill inte, ta mig härifrån NU! Det här är inget liv det här är ett straff, för ett brott jag inte begått.
Tårar faller som regnet mot fönsterbläcket. En ny natt tar mig mot en dag som jag inte vill ha.
Ett virrvarr av hopplöshet
Någonstans måste man göra av sina tankar och minnen, men vart...
Ingen bloggare egentligen men tänkte att detta kanske kunde vara ett av sätten att få lite ordning i tankarnas kaos.
En känsla av att inte vilja finnas eller inte vara med rotar sig allt djupare inom mig. Att bara ge upp och få lägga allt till handlingen. Kanske skulle det hjälpa, kanske inte.
Osäkerhetskänslan växer inom mig. Alla frågor och undringar som bara vill ställas men som jag inte får fram vare sig till den man jag älskar eller till den som jag har älskat- och förmodligen gör rätt mycket fortfarande. Inom mig slåss tankar och känslor om att vilja hata men ändå inte kunna.
Vill ha tillbaka den man jag trodde jag skulle kunna dela mitt liv med- pappa till min älskade dotter. Eller vill jag inte. Hur kunde allt bli så fel och vad var det som hände.
Var finner man glädjen till dagen när ingenting längre är smärfritt utan bara en kamp.
Den glada tjej som klistrar på sitt leende o försöker ljuga för omgivningen men jag tror inte jag lyckas så bra längre. Jag ger efter och låter tårarna trilla och hopplösheten får ett krampaktigt tag om mig.
Skulle bara vilja skriva och skriva men hur länge orkar ni läsa?
Ingen bloggare egentligen men tänkte att detta kanske kunde vara ett av sätten att få lite ordning i tankarnas kaos.
En känsla av att inte vilja finnas eller inte vara med rotar sig allt djupare inom mig. Att bara ge upp och få lägga allt till handlingen. Kanske skulle det hjälpa, kanske inte.
Osäkerhetskänslan växer inom mig. Alla frågor och undringar som bara vill ställas men som jag inte får fram vare sig till den man jag älskar eller till den som jag har älskat- och förmodligen gör rätt mycket fortfarande. Inom mig slåss tankar och känslor om att vilja hata men ändå inte kunna.
Vill ha tillbaka den man jag trodde jag skulle kunna dela mitt liv med- pappa till min älskade dotter. Eller vill jag inte. Hur kunde allt bli så fel och vad var det som hände.
Var finner man glädjen till dagen när ingenting längre är smärfritt utan bara en kamp.
Den glada tjej som klistrar på sitt leende o försöker ljuga för omgivningen men jag tror inte jag lyckas så bra längre. Jag ger efter och låter tårarna trilla och hopplösheten får ett krampaktigt tag om mig.
Skulle bara vilja skriva och skriva men hur länge orkar ni läsa?
