Ögonblick
Som ett gift är du. Ett gift som sänker mig totalt och som gör mig så förvirrad.
Känslan av dina läppar som snuddar min panna, dina ögon som blänker av kristall och dina händer som letar och söker.
Inom mig finns tankar, känslor och förnimmelser. En rädsla för det som finns och det som inte finns. Att gå på krossat glas gör ont. För hur mycket vi än gärna vill så når vi inte varandra.
En öm vacker kärlek som är dömd redan från början.
Det som är sorgen är att jag åter gör som jag alltid har gjort. Anpassar mig och betalar det höga priset för någon slags tillhörighet.
Panikens hav
Men jag kan inte, jag måste och för vad vet jag egentligen inte.
Jag finns inte och jag syns inte, ändå måste jag jag förstår inte varför.
Kan någon hjälpa mig göra ett slut på detta helvete
Den brända bron
Du vände om på den brända bron, jag släckte elden och du kunde åter ta dina steg på det sargade .
Mitt hjärta stod på glänt, för jag har aldrig har kännt som för dig.
Med en tro i min själ och i mitt sinne så ger jag åter mitt hjärta, sårbart och ömt.
Jag har ALDRIG kännt så här och du har helt fått mig på fall. Förutsättningarna är helt ohållbara men vart ska jag ta vägen i mitt känslohav?
Andas i det stilla och önskar att min tid med dig aldrig skall ta slut, att du ska vara kvar
Om jag visar vem jag är och andas i det stilla ger du mig hela dig? Jag vet svaret och du kan inte.
Det omöjliga värker och gör ont
Ödets väg, är din och min men hur
Du brände dina broar
Mitt i mitt hopplösa tomma och ensamma så känner jag hur det värker och hur det blöder.
Du sårade och gjorde mig så illa men slipper betala priset, det pris jag betalar för ditt vackra,
för dina ögons trohet och dina mjuka fina ord.
Jag trodde ännu en gång, jag kände och blev således den sårade och står kvar med ett ärrat innre.
Ett minne av skuggor och fina linjer, av fingrar som smeker och ord som bränner.
Jag är den som åter reser mig men du gick över min gräns och lämnade mig kvar i eldets lågor.
Jag andas och lever
Vad var det som gick fel, vad var det som hände, tystheten gör ont
Alla ögonblick jag jagar och alla sekunder som går mig outgrundligt förbi, som ett töcken där jag
bara är och måste vara.
Det vackra och starka och det fina, allt var en lögn och har stangerat och dör sakta ut. Jag vill inte förlora dig men orkar inte heller kämpa.
Tankarna har tagit över och sänker mig bit för bit. Ensamhetens hårda vassa klor griper mig och gör så illa och så ont.
Hur jag än känner och hur jag än gör så är känslan av att försvinna dum men likväl tar tanken av det, befängda av att stanna kvar och hålla fast i en känsla som vi inte delar, över.
Så jag tackar för mig, raderar ut och försöker ta lämpligaste väg ut. Natten tar vid och gör illa och gör mig ont.
Likt ett barn kippar jag efter andan och skriker inom hela mig att det här är sista gången
Själen av ensamhet
Jag trodde på dig och vände dina ord ut och in fann och finner i din röst en otrolig ärlighet men jag lurade mig själv i tron på dina vackra ögons sanning.
Mitt hjärta är tömt och min själ lider av ensamhetens hårda slag. Jag vet innuti att allt var en lögn, nu handlar det om att öppna sitt sinne och släppa dig.
Tro, ordet ska jag sudda ut och packa ner längst ner i tomhetens kista
Jag lät mig fångas
Min styrka finns inte längre, tomt och kallt som ett skal manövrerar jag en båt som en van seglare.
Likt vinden som blåser och som fångar vågorna som dansar om hösten fångade du mig och mitt sinne
Över havet mot en trygg och säker hamn, men, du strormade istället mitt hav och mitt skepp seglar på hårda vindars vågor.
Vattnets hårda kant slår mot mig och gör mig illa. Mitt skepp går i kvav - om så väl vore.
Det var så enkelt att förlora sig i dig, i din blick och i det varma mjuka leendet din röst som får mig att bara rasa och kapitulera. Men det kanske är dags att försöka segla ut från hamnen och ge sig av och glömma dig som vänt upp och ner på sinne och substans.
Du är vacker och dina blickar gjorde att jag seglade min båt i tron om att hamnen var trygg och säker. Jag vill ha DIG, orden var en lögn som så många gånger förr
