Tankarnas galleri

Tidvis mitt emellan mellan allt och inget så gör jag det som jag ska det som förväntas av mig. Teater på hög nivå.
Att få luta mitt huvud mott ditt känna din närhet och ömhet.

Att acceptera och andas mig igenom ensamhetens hav och helvetes storm. Saknar i mitt hjärta saknar i hela mig och det värker.
Värker sönder mig innifrån och ut. Det är inte mycket kvar av mig längre. Men jag ligger här på golvet som en boll. Min allra käraste vän närmast hjärtat fick mig att resa mig men jag kom inte längre än till datorn som stod i hallen men ska nog ta tag i det och försöka andas mig igenom natten.

Att bara få sova eller blunda några minuter vore för mig guld värt och skulle skänka mig lite ro och lite lugn. E*n sekund ge mig en sekund av mitt liv så lovar jag att jag lämnar åter fler tillbaka.

Jag ser mig om i denna röra i detta helvete... Liten blir stor och stor blir liten. Jag har fått nog känns det som. Jag är mer trasig än hel.

Sårad och öm tömd och tom. drömmen när ger man upp den och när inser man att livet inte är en rättvist.
Sitta upp och möta ännu ett helvete eller ge sig av lägga sig ner och kapitulera. Jag vill både och både ha och äta kakan.

Men i varje andetag så undrar jag om jag ska rätta mig in i leden eller söka strid. Hur ska jag bida min tid hur ska jag få livets pussel att falla på plats och hur ska mina ärr läkas.

Tittar tillbaka tittar frammåt. Dagen idag och dagen i morgon det skärmmer och jag saknar och jag förundras över hur det kan te sig. Hur jag ens orkar vara och finnas.

Sammlar ihop glasskärvorna som ligger som krossat glas värjer mig för att inte blöda för att inte trampa illa och fel. Inte där men kanske på väg mot ett annat ljs ett annat hopp... Tror jag inte men jag kan ju skriva det så ser det fint ut.

... kl var väl efter ett i natt när jag till slut blundade och allt snurrade runt och jag hade förberett mig på ytterligare en natt i vakenhet jagad av panikångesten.
Men jag lyssnade på ngt sommarprogram och kände tillslut att jag föll in i dvala. Något obehagligt ljus och blixtar brännhet i hjärta i kropp och i själ. Men jag stänger locket på min dator lägger den i från mig och lyckas hålla mina ögon stängda i den rädsla jag befinner mig med de monster som jag har i och runt mig. Jag gör en ansträngning till till villa, de ges möjligheten att härja runt.

I varje sekund så vet jag var jag drömt och att jag vilat iaf. Jag har varit jagad av konstiga djur, Peter, chefer elakheter ord och sanningar som haglat som fullständigt krossat mig.

03:42 gick det inte längre jag slog upp ögonen och sa till mig själv att jag faktist till trots har fått vila, och jag räknade timmarna och fick ihop dem till 2h 42 minuters drömjagande vila.

Ringde NOA för att bara säga jag finns. Pratade med samma kvinna igen. Det jag tycker är obehagligt är avsluten som blir så hängande över mig så korta och så abrubta.

Men hon samanfattade ungefär det jag själv tänkte. Att har jag tur så får jag vila någon timme till jag har min tid 09:00 hos min fantastiska läkare. Jag berättade kort om min gårdag dock inget om vad hade hänt... Bara att jag utan sömn lyckades ta mig till jobbet fyrkantig vimmelkantig och svimfärdig. Men jag var där jag genomförde min intervju med ett lugn och stabilitet... Jo eller hur, flikade jag in, den som vet. Jag kämpar på jätte bra fick som avslut. Och sen var det tyst vi la på, hon försvann och jag försökte blunda men nej det gick inte. Jag mår så illa så jag vill inget hellre än bara att det ska vända.

BTW inget vackert inlägg bara fakta och en sak till.
Glöm inte att detta är min blogg jag säger vad jag vill

Jag har en önskan en rädsla ett krav ett konstaterande till mannen som upptar hela mig
Peter, vi hörs på massa konstiga sätt lovar säger skriver men skyddar oss.
Längtan, åtrå, värme, kärlek. Jag är fullständingt ärlig i min känsla även om jag inte kan stå för
det utåt eftersom det är förbjudet.
Men jag vill säga fråga kräva att om vi ska vara i detta tillsammans måste vi lägga pusslet. Jag måste vara helt säker på
torts tystnad tomhet frånvaro löften som bryts och krossar mig att du finns där ändå. Att du inte lämnar mig.
Hur ska vi nå dit?? Jag älskar honom och jag säger det i ärlighet.
En gång när vi snuddade vi detta så fick jag ett svar där han säger att han vill erbjuda mig allt, tom säga att han älskar mig men kan inte.
Jag fattar inte riktgit, men han lever i något konstigt som jag inte förstår som jag inte har kontroll över handlar det om det. Självklart handlar det om kontroll. Resten tar jag sen nu ska jag vila lite till.
Med mina bästa vänner panikångest och rädslan

Jag bidar min tid.... lindar in och försöker skydda mig.
Det är för mycket för stort och jag är så liten... så liten

Glasskärvor splittrade i så små delar. Minnen och tomheten som krossar.
Älska, hata. Trött stum tyst. Välja stoppa skada.
Min och din du och jag

Slå sparka svära
vackert jag orkar inte med det vackra

Det jag vill och det jag känner... släppa taget om den där verkligheten.
Det värker i hemligheten

.... med det jag förutsatte mig för några timmar sen. Svalde inte tillräckligt många tabletter. Eller rättare sagt var det fel tabletter. För vad tjänar det till egentligen... att ta sitt liv. Den som får betala priset är min ängel.

Istället har jag vridit och vänt på helvetet och ropat på hjälp till någon som jag hoppas hör mig.
Just i sekunden har jag spolat av badrumsgolvet av det värsta samtidigt som jag försöker förtränga att jag om mindre än två timmar ska sitta på tåget till jobbet och om några fler timmar bita ihop och le för att presentera mig som den bästa kandidaten för en tjänst som jag kanske egentligen vill ha men INTE nu. Nu vill
jag bara lägga in mig stirra i taket och glo på en fettfläck. Lösa alla de ekonomiksa bekrymmren och säkerställa de två mest elimentära delarna i mitt liv boende och bil.

Nej jag har inte glömt min dotter men försöker övertyga mig om att detta gör henne minst ont. Jag har inget val. Om ni bara visste vilket helvetes kval jag lider.....

Jag ger upp nu!!!!!!!!

Den som hittar mig ber jag om ursäkt till. Ta hand om min ängel för henne vidare i livet hon är guld värd och finns alltid vid min sida om jag kunde skulle jag följa henne i varje andetag men jag orkar inte. Utan jag ger upp nu!

Död med andra ord!!

Vackra bilder vackra minnen och vackra fantasier...

Lägg in mig nu gör vad ni vill ta mig dit ni anser mig höra hemma. Jag vill inte vara med längre utan ser helst nu att allt bara fick ett slut.

Jag håller dig i min tanke samtidigt som jag tappat kartan tappat fokus tappat riktning. Ingen medecin ingen hjälp. Ingen feber ingen smärta. Jo en smärta som värker så att den inte längre känns.

Jag är så arg och ledsen på er alla som säger sig finnas men ALDRIG finns.

Jag älskar dig, lämnar det jag har med frivillighet bara du tar mig in i din famn och ger mig ro och lugn trygghet och en känsla av ärligthet

De vita vingarna tar jag på mig och önskar mig kunna få se min solstråle genom livet och hoppas inte jag gör henne allt för ont.

Jag SAKNAR dig så att det gör ont.
Vad gör du hur mår du??

Dina vackra händer dina ögon och dina ord. Din mjuka hud mot min dina läppar som kysser mig

Peter jag älskar dig men det är förbjudet och därför blir det så komplicerat och giftet sprider sig

...tanken i varje andetag som jag försöker andas mig igenom. I varje sekund av mitt helvete söker jag efter meningen.
Men inget jag finner inget.

Att dansa själv att göra själv och känna tomheten så påträngande gör ont.
Ett hörn av sängen blir min borg för nu. Tog mig inte vidare tog mig inte bort utan stirrar tomt ut i rummet och ösnkar jag kunde ge mig av.

Sorgen smärtar och sorgen värker. Kvälllen väntar med massor som skrämmer och massor av saknad.
Jag saknar honom som gör mitt hjärta ömt och varmt jag saknar dig som kan ta mig i din famn och säga
stanna här för vem du är och hur du mår spelar ingen roll men jag ska ta dig igenom detta tillsammans
med dig.

Vidrör tanken på att skriva in mig tanken på att lämna allt. Inget konkret och inget alternativ finns.
Det enda jag vet är att detta inte är jag och det jag också vet är att ingen bryr sig om vare sig det ena eller det andra. Om jag försvinner så gör jag.

Ni skulle inte ens sakna mig
Låter dem falla i ren förtvivlan orkar inte nes torka dem.
Att börja om från noll från inget eller inte börja om alls.
Vem kan förlösa min rädsla och min ensamhet.

De allierar mig fångar mig och sänker mig. Att jag ens fiinns eller ens andas vems jälva förtjänst är det.
Vad har jag gjort för att få detta helvete till liv. Vilket brott begick jag?

om 20 dagar ger jag upp och bara tackar för mig plockar ihop det viktigaste och sen finner ni nog mig där jag mest hör hemma.
Om ni ens letar.

Att inte få andas finnas eller vara att inte behövas eller efterlängtas verker.

Demoner och spöken rider mig vore ju skönt om de kunde dra åt helvete i stället ja just det de var ju där de var....

....jag stirrar tomt med inget syre eller inget att hålla kvar i.
Jag är trött på ensamhetens och tystheten. Jag är trött på att alltid behöva fly att aldrig få känna lugnet.


Lever jag imorgon så måsste jag ringa Alexander