En en gång
Vi kommer aldrig finna vägen tillsammans att vandra hand i hand att se och att röra.
Natten vid din sida och morogonen i din famn vilar som en bild och ett evigt minne.
Doften av dig gör sig svagt påmind och det ger mig en tomhetskänsla och ett förunderligt sinne
Skimmret och leendet du gav mig var som så många gånger förr inte helt äkta.
Ändå dras jag till dig, ändå dras du till mig av vilken känsla och tanke vet jag inte.
Men beslutet du tog i morse gör värker och gör förbannat ont. Har jag inget att säga till om alls
Tydligen inte!
Hur ska jag tro på kärleken
Tomheten värker i mig.
Vill inget hellre än dra dig intill och känna dig men det är förbjudet och helt omöjligt.
En svår balansgång, tårarna bränner bakom ögonlocken och som en klump i magen.
Hoppet om kärleken dör hoppet om något annat förgörs och bleknar.
Ensamheten gör mig sällskap liksom ångestens välbekanta bankade
Ingen aning och ingen mening
Tom tom tom
Längtan efter annan känsla, längtan efter annan tanke längtan efter blicken som ger mig mening, blick och tanke som ger mig mening och ork
Krossat glas krossat hjärta undrar vad som är värst.
Sker under, sker mirakel finns ingen tro inget hopp.
Ensam jag vandra livets väg, outgrundligt och förundligt.
Jag hade en tro och ett hopp jag hade en vilja så stark och en önskan och en dröm så sann men det var lögn och förbannelse.
Jag HATAR!! Jag HATAR ensamhetsen väg
Hjärtats sorg
Ensam i ruiner och krossat glas, ensam letar jag och famlar jag.
Skär mig och rispar mig, det blöder men det går inte att torka upp.
Bakom ögonlocken bränner sorg och tårar och i mitt bröst bankar ångesten.
Saknar dig, i Guds händer vill jag lägga mitt liv, ge mig av.
Tomheten bankar inom mig och förgör mig.
Hoppet om kärlek och ömhet!
Som ett tomt skal
Dagen vaknar långsamt och jag slåss med ångesten som har gripit tag i mig återigen. Nu med full kraft. I varje sekund bär jag den med mig.
Likt ett skal vandrar jag och finner ingen ro och ingen mening.
Nu är jag där på ruinens brant igen, jag tittade upp en liten kort sekund.
Önskar livet kunde te sig andra vägar andra meningar och annat hopp.
Falla, resa, borsta av och gå vidare.
Drömmen finns och drömmer förgör.
Drömmer
Minns din röst dina ord dina ögon som såg på mig.
Det var lek det var ingen mening och ingen ärlighet i det men likväl så föll jag dit och trodde och ville tro.
Nu har jag gett av mig själv igen och inget av det fick jag tillbaka. Tom och ledsen trött och sorgsen.
Fast i minnen fast i tankar om annat, om annat liv om annan död.
Vill inte finnas mer!
Utan att fråga
Du berörde och lämnade mig kvar i en känsla av mjukhet och värme. Men du var inte där, du var inte ärlig och du sårade mitt hjärta.
Jag ville få dig att känna, jag ville känna dig men hur mycket och hur intensiv ska jag våga vara.
Jag begär några timmar av ditt liv för att ta reda på vad sannigen är.
Ensam med dig, önskan är strak.
Hur ska jag göra
Längtar till hemligt ställe
Tankarna snurrar på runt runt runt, ensamheten snärjar in mig och gör mig till sin alierade.
I mitt hjärta skriker längtan och saknaden.
Jag hade sagt och lovat att inte falla att inte tillåta någon beröra mig. Men det höll inte, jag glömde det i samma sekund jag såg dig, såg dig stå där i dörren...
Alla dessa ord, alla dessa ord som finns på tungan och i tankarna som inte kommer fram som inte når sitt mål.
Jag rycker till när det piper i telefonen med hopp om att det är du... men nej nej inte nu heller.
Hur många gånger vågar jag fråga hur mycket energi ska jag lägga och hur ska jag ta mig vidare till nästa ruta?
Bygga luftslott av drömmar och önskningar, luftslott av vilja och hopp!
Olycklighetens tankar
Innan jag vänder om, talar jag om törst och saknad som bränner och värker i hela min kropp.
Längtan och törsten tar mig till platser, hamnar och vägskäl, bra, mindre bra och rentav dåliga.
Seglar på havet av tårar, i förtvivlan tar mig båten genom tårarnas salta stänk.
Mitt hjärta skriker efter dig, dig som tar mig in i värmen i lugnets hamn i det lyckliga slutets rum.
Det var lätt att förlora sig i dig, lika lätt att bli lockad av ditt vackra leende och dina vackra ord.
Jag trodde för en sekund att det var ett lyckligt slut.
Kristallens hårda kant rispar min blöta kind och ger ett ärr så djupt
Rämnar
Mitt innre håller emot allt vad det kan och jag tror faktiskt jag lyckats idag också.
Hur kan allt bara vändas upp och ner så många gånger.
Vad tänker du och vad gör du. Jag var nog bara en leksak, vill inte tro det men måste väl.
Hittar inte ut bland ruinerna som är kvar sedan muren rämnade.
Jag lovade ju att inte någon skulle få rasera den igen ändå så gjorde jag det, tillät dig att beröra mitt innre.
En skakande känsla har jag innuti
Hjärtats skimmer
Vid min sida finns den som skänker mig glädje och mod
Min lilla Ängel!!
Men mitt hjärta skimmrar i svart stoft som likt glittrande puder sprids i mitt innre och svärtar ner.
Tomt och stor blir hålet sp småningom efter timmar av tankar och funderingar.
Hjärtat dunkar hårt och krävande, som om det vill ut, söka sig nya vägar.
Stoftet klibbas ihop av salta tårar som tränger ner, det täpper till och ger mig intet ont anande svårare och svårare att andas.
Tanken på dig gör mig yr, tanken på ditt leende och hör och häpna dina solbrända nakna fötter instoppade i tofflorna....
Men lägg band på dig, låt det va, låt stoftet skimmra sin svarta sorg och se om det går över.
Ensam och tom
I magen finns känslan och längtan.
Drömmer om din och dina vackra ögon. Dina mjuka läppar, dina vackra ord!
Varför gav jag en bit av mitt hjärta till någon som jag inte känner????
Tom och ensam, nja jag ljuger nog. För med mig har jag vännerna ångesten och paniken!
Det verkar aldrig ta slut och aldrig finna sin ände.
Hitta mig själv finna vägen jag vill gå på, inte ge av mig själv inte dela, inte falla för frestelsen.
Jag vet!!
Konstig känsla.
Kär men ändå inte
En man jag aldrig kan få. Men ändå envisas jag
Rörigt och stökigt är ni förvånade, nä hä jag tänkte väl det!!
Paus
Mitt liv ter sig lika och mina tårar trillar.
Tomheten värker och ensamheten bränner. Saknaden slår och hånar och längtan bankar i bröstet.
Ord och minnen gör ont och vill mig bara ont.
Släpp mig låt mig vara eller ta mig tillbaka.
Tack ni som läser och jag återkommer nu
Kristaller på kinden svider och rispar min kind
Lika
Hur länge ska det kännas hur länge ska du plåga mig? Lämna mig ifred !
Tom tom och sorgen värker
Inget liv
Illamående och skakig. Trött och tom. Saknad och sorg
Vill bli av med mina tankar och min vilja.
Livsglöden och glädjen finns inte överhuvudtaget. Ändå går jag på och forsätter dag och natt. Andas lite emellanåt
men yrsel och illamående drenerar mig
Orkar inte finnas! Vill inte finnas!
Eko
Det ekar inom mig, min börda är för stor och det spelar ingen roll hur högt jag skriker. Du hör mig ändå inte.
Tänk om du kunde se mitt innre och min själ och min önskan. Tänk om orden jag bär inom mig kunde förmå mina läppar.
Skalet jag bär är för hårt och går inte att tränga igenom hur mycket jag än önskade.
Jag för en kamp men har en överman som inte går att besegara. Övermannen är rädslan. Inget mod och ingen tro det enda jag har är ångest och panik och en tomhet som inte går att dela
Dagen är slut och jag med den
Rädslan jag bär inom mig sätter stopp för den vilja jag har.
Nu är jag så trött men ångesten håller mig fången och jag försöker andas emellan.
Dagarna är räknade... det lät skönt. Skulle vara skönt om man visste och kunde packa ner allt.
En dag närmare...
...livets slut!
Har inget att säga fast ändå så mycket.
Varför gör det så ont?
Jag hann inte mer än sätta mig i bilen fören mina fingrar domnade bort, jag fick ingen luft och jag började må fruktansvärt illa.
Jag saknar!!! Vill inget hellre än bara bli fri från bojorna som håller mig fast.
I varje sekund så finns tanken på att vilja ge upp och lägga livet till handligen.
Varför gör jag inget varför fortsätter jag vandra, kan någon bara för en dag och natt ta över mitt liv?
Natten väntar med välbekanta vänner och jag vill INTE!!!
En tickande bomb
När klockan var fem tror jag att jag lyckades somna, hur ska jag orka ta mig fram idag med 1,5 h sömn i kroppen som dessutom har varit endast en slummer med bilder, minnen och tankar som följe.
Men nu sitter jag i alla fall här påklädd, men ingen frukost för jag mår så illa att jag inte kan svälja. Hela jag skakar och bomben tickar välbekant i hjärta och bröst. Explodera någon gång så jag slipper.
Konstigt nog märker Enghla ingenting. Hennes fruktlåda är gjord smörgås bredd och handbollsväskan packad. Liksom hon har fått frukost serverad precis som vanligt vid TV och jag har just nu en ängels tålamod trots att klockan rinner.
TUGGA DIN SMÖRGÅS OCH KLÄ PÅ DIG!!! Istället säger jag snällt med en lugn röst, hoppas du sovit gott i natt trots mardrömmar, men du kan väl försöka klä på dig nu iaf.
En dag på jobbet, hur FAN ska jag orka!!!
