I havet av blodet från det öppna såren
Likt en liten liten sårad och ärrad flicka ligger jag ihopkrupen till en boll i soffan.
Innuti mig dunkar hjärtat förtvivlat och i min själ finns bara krossat glas och skärvor av sorg
Allt det vackra och allt det fina, mitt hjärta som skulle bli ditt fryser nu åter till is.
Jag försöker andas i havet av blodets tårar, det är först när något brister och blöder som man ser det öppna såren
I varje sekund sväljer jag tårar och INGEN kan se. Min kraft finns inte men likväl finns jag
Jag har bestämt mig och jag tänker göra det när modet infinner sig...
Innuti mig dunkar hjärtat förtvivlat och i min själ finns bara krossat glas och skärvor av sorg
Allt det vackra och allt det fina, mitt hjärta som skulle bli ditt fryser nu åter till is.
Jag försöker andas i havet av blodets tårar, det är först när något brister och blöder som man ser det öppna såren
I varje sekund sväljer jag tårar och INGEN kan se. Min kraft finns inte men likväl finns jag
Jag har bestämt mig och jag tänker göra det när modet infinner sig...
Att riva muren
Jag lovade att aldrig riva muren men du lyckades o lämnar mig nu kvar i ruiner. Jag gav allt och du tog.
"När det gäller dig och mig så är det bäst att vi går skyllda vägar"
DU bestämmer och jag känner, men det finns ingen respekt för min vilja.
Alla fina ord, alla ömma övertygelser och tron som js gav...
I mig bor sorgens tårar, i mig finns en förtvivlan som fängslar mig. Med kedjor som är obrytbara och som bara en har nyckeln till. Jag ska nog släppa in den personen, bli befriad o därmed få ett innre lugn.
Jag trodde du förstod, jag trodde du var ärlig i ditt uppsåt.
Du ville prata med mig, jag gjorde ett ärligt försök ringfe sökte o letade. Men du blev tyst. Om jag bara kunde förstå, mjuka leenden...
I sekunden har jag bestämt mig frågan är bara när och hur...
En ande
Anden snurrar runt, men uppgiften är övermäktig att ge mig tro hopp och vgga in mig i en sanning av lugnet.
Att jag ens står att jag ens andas och ens gör det jag tvingas till är ett under. I förvandling blir jag någon som med överlevnad stänger av känslor, hjärta och tankar. I önskan ger jag upp och ser mig själv bland svävande moln. Förmår inte ens mig själv att förstå och vilja.
Den dagen och i den sekunden jag trycker på knappen... tårar ösnakr att jag vågade visa mig så sårbar
men i rädslan av att du lämnar mig döljer jag dem och visar bara n del.
Nyfien är jag dock hur licet för dig du lyckliga man med de vadkra ögonen och de fina orden förmår dig handskas med alla vackra ord su givit mig.
Tom
Vill inte ska inte tänker inte
Jag överlevde
.... ett nytt helvete har passerat men likväl står jag upprätt.
Havet doftar sommar, solens strålar strilar genom fönstret och morgon gryr sakta utan att jag ens vill.
Jag förundras över att ingen vill förstå hur dåligt jag mår. Kanske ska jag agera själv och stänga av på riktigt, trodde förvisso att det var det jag gjort i helgen.
Jag har gjort några tappra försök att ropa på hjälp men jag tror ingen förstår. Detta kommer ta död på mig och jag lovar att jag LÄNGTAR!!!
Då kan ni alla stå där
Havet doftar sommar, solens strålar strilar genom fönstret och morgon gryr sakta utan att jag ens vill.
Jag förundras över att ingen vill förstå hur dåligt jag mår. Kanske ska jag agera själv och stänga av på riktigt, trodde förvisso att det var det jag gjort i helgen.
Jag har gjort några tappra försök att ropa på hjälp men jag tror ingen förstår. Detta kommer ta död på mig och jag lovar att jag LÄNGTAR!!!
Då kan ni alla stå där
Skärvor
Mitt i glasskärvorna vandrar jag, försöker sätta ner mina fötter utan att skära mig utan att blöda. Varje liten skärva skadar och lämnar osynliga ärr. Men glöm inte att även det osynliga gör ont...
Vänder om blickar tillbaka, lindar in och gråter tysta tårar.
Du sökte och du fann, förlorad gick jag efter att ha lyft dig in värmen. Du tog mig för given och som självklar.
Lyckan och tanken om leenden och hjärtats lättnad, oj vad längtar tills vinden vänder
Jag fanns nu finns jag inte längre
Vänder om blickar tillbaka, lindar in och gråter tysta tårar.
Du sökte och du fann, förlorad gick jag efter att ha lyft dig in värmen. Du tog mig för given och som självklar.
Lyckan och tanken om leenden och hjärtats lättnad, oj vad längtar tills vinden vänder
Jag fanns nu finns jag inte längre
I varje tanke...
Att andas och att vara är förtillfället det som jag måste handskas med.
Trots motvilja och motstridighet inom mig.
Jag har alltid hållit hårt om det jag trodde var det mest rätta för stunden men som har stjälpt mig i varje liten sekund. Att känna gör ont, att missta gör ont att försaka gör ont men att försakas gör ÄNNU ondare. Jag bär på en massa saker, en massa ord en massa sorg och en massa förtvivlan.
Jag har blivit stum, yttrar inte en stavelse utan är för att jag måste.
Kanske hänger det ihop med vem jag är och vem jag vill vara. Inte vill jag vara denna tomma lilla person som inte finns eller inte är. Som i varje sekund förutom i min egen tomhet sätter på mig en mask för att jag tvingas till det, kanske inte nödvändigtvis för att passa in utan för att jag är tvingad till det.
Allt det vackra och det sårbara du stod för, i blindo föll jag, i blindo tillät jag mig att bara om så i ett andetag känna för det fina. Men i förvirrade ord i tårar och i smärtan hände något. Jag tror att jag nu slåss i ett slag som jag förlorat.
Borde gå innan du förgör mig.
I varje tanke undrar jag över varför jag är allas nickedocka, allas leksak och allas egendom. Mina tankar, mina känslor och mitt hjärta har ingen talan och ingen respekt.
Kanske jag skulle ta tag i det där som jag egentligen vill...
Trots motvilja och motstridighet inom mig.
Jag har alltid hållit hårt om det jag trodde var det mest rätta för stunden men som har stjälpt mig i varje liten sekund. Att känna gör ont, att missta gör ont att försaka gör ont men att försakas gör ÄNNU ondare. Jag bär på en massa saker, en massa ord en massa sorg och en massa förtvivlan.
Jag har blivit stum, yttrar inte en stavelse utan är för att jag måste.
Kanske hänger det ihop med vem jag är och vem jag vill vara. Inte vill jag vara denna tomma lilla person som inte finns eller inte är. Som i varje sekund förutom i min egen tomhet sätter på mig en mask för att jag tvingas till det, kanske inte nödvändigtvis för att passa in utan för att jag är tvingad till det.
Allt det vackra och det sårbara du stod för, i blindo föll jag, i blindo tillät jag mig att bara om så i ett andetag känna för det fina. Men i förvirrade ord i tårar och i smärtan hände något. Jag tror att jag nu slåss i ett slag som jag förlorat.
Borde gå innan du förgör mig.
I varje tanke undrar jag över varför jag är allas nickedocka, allas leksak och allas egendom. Mina tankar, mina känslor och mitt hjärta har ingen talan och ingen respekt.
Kanske jag skulle ta tag i det där som jag egentligen vill...
Att jag lever
Närmare ett dygn har passerat förbi utan att jag vet vad som hänt eller att de hänt.
Jag är arg, ledsen och besviken på mig själv att jag inte har moder att agera.
Arg och ledsen på de som valt mitt helvete till liv utan att ansvara för det.
Ord och tankar landar djupt i min sorgna svarta tomma själ.
Ord och tankar om hur jag velat ha det och hur det kunnat tett sig.
Nu står jag i ett tomt svart liv med endast en önskan men inte ens mod till att agera. Jag bara tittar mig runt med en obeskrivbar tomhet o känsla av bortvaldhet.
Någon gång ska jag lyckas få ner mina tankar på ett vitt papper.
Någon gång ska jag lyckas med det som jag helst av allt önskar och då kan ni börja fundera på vad ni utsatte mig för.
Lite allvar
När ska jag få välja själv, när ska jag känna mig fri och få blicka frammåt med en tro i mina ögon.
Andra har valt mitt liv, aldrig fått föra min talan utan bara fått anpassa mig och följa med.
Ikväll funderade jag över varöfr jag inte vågat eller vad som stoppat mig i handling. Tänk vad befriande det varit om jag haft modet....
Min röst och mina tankar har aldrig hörts eller fått landa i någon form av trygghet.
De som har förstört mig vet så väl och jag förundras över hur de kan leva med sitt samvete.
Längtar bort och till annat
Hemligheten är svår att hålla
En relation av vilket slag vet jag inte det enda jag vet är att han säger att han är min och jag hans. Men vad innebär orden egentligen. Vad menas och hur ska jag tolka dem.
Tankar av andra slag tankar av annat sinne. I stort och i smått upplever jag känslor som jag aldrig kännt förut.
Närhet och ömhet som jag inte visste fanns. Men vart ligger ärligheten...
Med blicken sänkt känner jag mitt hjärtas sorg. Över det jag kunde få och det jag vill. Kanske ska jag ta första bästa vägen ut men förmår inte orkar inte ens.
Jag gråter tysta tårar när vi skiljs, utan att veta när vi ses igen. Undrar över framtiden men säger inget utan tiger. Min sårbarhet blir min utsathett.
Tankar av andra slag tankar av annat sinne. I stort och i smått upplever jag känslor som jag aldrig kännt förut.
Närhet och ömhet som jag inte visste fanns. Men vart ligger ärligheten...
Med blicken sänkt känner jag mitt hjärtas sorg. Över det jag kunde få och det jag vill. Kanske ska jag ta första bästa vägen ut men förmår inte orkar inte ens.
Jag gråter tysta tårar när vi skiljs, utan att veta när vi ses igen. Undrar över framtiden men säger inget utan tiger. Min sårbarhet blir min utsathett.
Jag bär på en massa saker
Jag bär på massa saker och tankar och sorg. Men mina läppar är förseglade, mitt hjärta förmår inte tala. Väljer att stänga av och vara tyst. I tomheten stirrar jag med blanka ögon ut genom fönstret och förundras över att jag forfarande är vid liv att jag fortfarande vandrar livets väg.
Lindar in min ensamhets sorg och min hemlighet och de tankar jag inte förmår sätta ord på. Ingen kan komma mig nära ingen kan ens ana vad jag bär på. Hälften av min person och de ord som någonstans sägs till mig borde vara nog för att tappa greppet.
De som förstört mig är många, men den som betalar piset är jag. Det är som att ha blivit mördat men förövaren blir inte straffad.
Tänka om och fundera över nytt, vända blad och skriva nya bokstäver. Vad som är rätt eller fel och vad som är mening med de steg jag vandrar
Att väljas och väljas bort, att inte få styra själv utan bara agera utifrån andras tankar och känslor. De saknar både känsla, empati och ödmjukhet..
Min egen känsla av att aldrig finna tillhörighet att alltid jaga något att hänga sig kvar i något som inte finns är obeskrivbar
Lindar in min ensamhets sorg och min hemlighet och de tankar jag inte förmår sätta ord på. Ingen kan komma mig nära ingen kan ens ana vad jag bär på. Hälften av min person och de ord som någonstans sägs till mig borde vara nog för att tappa greppet.
De som förstört mig är många, men den som betalar piset är jag. Det är som att ha blivit mördat men förövaren blir inte straffad.
Tänka om och fundera över nytt, vända blad och skriva nya bokstäver. Vad som är rätt eller fel och vad som är mening med de steg jag vandrar
Att väljas och väljas bort, att inte få styra själv utan bara agera utifrån andras tankar och känslor. De saknar både känsla, empati och ödmjukhet..
Min egen känsla av att aldrig finna tillhörighet att alltid jaga något att hänga sig kvar i något som inte finns är obeskrivbar
Hjärtats mysterium
Saknar och önskar...
Livet sätter sina spår och sina ärr.
Vet att allt skulle bli så bra och kännas så rätt om vi kunde vandra på samma väg åter igen.
Jag har mina egna rätt och fel och jag bär på livets mysterium, där rätt eller fel inte finns, Letar mening i orden letar meing i meningen. van att stänga av världen och bara ta i oärligheten.
Att ana lycka och tilltron i mitt hjärtas rum finns inte
Livet sätter sina spår och sina ärr.
Vet att allt skulle bli så bra och kännas så rätt om vi kunde vandra på samma väg åter igen.
Jag har mina egna rätt och fel och jag bär på livets mysterium, där rätt eller fel inte finns, Letar mening i orden letar meing i meningen. van att stänga av världen och bara ta i oärligheten.
Att ana lycka och tilltron i mitt hjärtas rum finns inte
