När ditt liv tas ifrån dig
Ingen kan någonsin förstå hur jag känner det och hur jag mår. Men jag ska göra ett försök att förklara. Kanske blir det i små bitar kanske en hel roman. Det vet jag inte.
Mitt tillstånd av apati, ensamhet, missförståddhet och känslan av att stå utanför. Jag förlorade allt i en handvändning.
Jag blev av med min trygghet, mina vänner, min bostad, mitt jobb. Helt identitetslös. Jag är INGEN eller INGET
Att inte du ens kan försöka förstå gör så ont. Undrar hur såna människor funkar. Men det är klart om man tror man är ofelbar och inte har någon skuld eller ansvar i något så är det väl så det funkar. Men att göra två människor så illa med gott samvetet.
Vet du hur det är att inte ha någon trygghet kvar. NEJ
Det är inte konstigt att jag mår som jag mår, men jag förstår inte hur jag någonsin igen ska känna tillit, trygghet och kunna släppa rädslan jag har. Vet inte hur jag ska göra för att förmedla den, hur någon ska kunna förstå vad det handlar om.
Jag vill inte vara med mera. Ge mig något annat eller ge mig tillbaka mitt liv. Om du skulle ens försöka förstå så skulle detta kanske bli lite lättare.
Det tog stopp, det blev ingen roman bara ännu ett inlägg som snurrar runt.
Mitt tillstånd av apati, ensamhet, missförståddhet och känslan av att stå utanför. Jag förlorade allt i en handvändning.
Jag blev av med min trygghet, mina vänner, min bostad, mitt jobb. Helt identitetslös. Jag är INGEN eller INGET
Att inte du ens kan försöka förstå gör så ont. Undrar hur såna människor funkar. Men det är klart om man tror man är ofelbar och inte har någon skuld eller ansvar i något så är det väl så det funkar. Men att göra två människor så illa med gott samvetet.
Vet du hur det är att inte ha någon trygghet kvar. NEJ
Det är inte konstigt att jag mår som jag mår, men jag förstår inte hur jag någonsin igen ska känna tillit, trygghet och kunna släppa rädslan jag har. Vet inte hur jag ska göra för att förmedla den, hur någon ska kunna förstå vad det handlar om.
Jag vill inte vara med mera. Ge mig något annat eller ge mig tillbaka mitt liv. Om du skulle ens försöka förstå så skulle detta kanske bli lite lättare.
Det tog stopp, det blev ingen roman bara ännu ett inlägg som snurrar runt.
Trodde jag inte
Nu ligger jag här i sängen igen och ska snart stänga ner och försöka sova. Hur trött som helst, undrar hur man kan bli det av att inte göra något... inte göra något kanske var att ta i för jag tänker ju hela tiden.
Tankar som gör så ont som får hela mig att blöda och fundera på om detta är ett värdigt liv. Jag är tveksam. Jag är livets hatare nummer ett. Så länge de gör mig så här illa tänker jag inte gilla det.
Slut ögonen nu och finn dina vänner. Du kommer garanterat vakna med dem imorgon, behöver inte vara så orolig över det.
Kramar
Tankar som gör så ont som får hela mig att blöda och fundera på om detta är ett värdigt liv. Jag är tveksam. Jag är livets hatare nummer ett. Så länge de gör mig så här illa tänker jag inte gilla det.
Slut ögonen nu och finn dina vänner. Du kommer garanterat vakna med dem imorgon, behöver inte vara så orolig över det.
Kramar
Jag vill inte längre
Ge mig mitt liv tillbaka, ge mig min trygghet tillbaka. Ta min rädsla och min känsla av denna övermäktighet och misslyckande.
Jag orkar inte och skiter i allt. Apati vilken vän!
En ny dag läggs till handlingen
En ny dag i går mot sitt slut, eller sin början beror på hur man ser det.
Jag orkar inte ens skriva längre, har inte mina ord kvar. Så oväntat att även de skulle tas ifrån mig. denna vanmakt och detta virrvarr.
Paniken växer och gör mig orkeslös. Väggarna krymper och mitt i sitter jag och finner inte ens ljuset.
Jag orkar inte ens skriva längre, har inte mina ord kvar. Så oväntat att även de skulle tas ifrån mig. denna vanmakt och detta virrvarr.
Paniken växer och gör mig orkeslös. Väggarna krymper och mitt i sitter jag och finner inte ens ljuset.
Huvudet ner och fötterna upp
Denna dag var inte bättre den heller. Kan inte allt bara försvinna och lämna mig. Kan jag få vakna upp imorgon utan mina vänner, paniken, ångesten och gråten.
Önska går ju alltid
Önska går ju alltid
Paniken växer
Det bulltar och slår, inom mig skriker det men jag vet inte vad jag ska göra längre. Vet inte hur jag ska komma loss. Spiralen går bara längre och längre ner.
Nu har jag även förlorat någon som jag kände att jag kunde föra en dialog med, som fick mig att må lite bra ibland.
Hur blir jag av med dig, du spärrar min väg och låser fast mig i ett helvete.
Jag kommer aldrig få må bra igen. Jag är RÄDD!
Du som inte har varit där vet inte heller, men att försöka ha förståelse, är det för mycket begärt?
Nu har jag även förlorat någon som jag kände att jag kunde föra en dialog med, som fick mig att må lite bra ibland.
Hur blir jag av med dig, du spärrar min väg och låser fast mig i ett helvete.
Jag kommer aldrig få må bra igen. Jag är RÄDD!
Du som inte har varit där vet inte heller, men att försöka ha förståelse, är det för mycket begärt?
Vi tar det från början
Så sitter jag här igen, med samma känsla med samma tomhet. Trodde det skulle blivit lite bättre, men tyvärr är det så att det bara känns ännu värre och ännu mer övermäktigt. Ingen kontroll eler makt att göra någonting. Fastbunden och inspärrad. Detta är inte hållbart längre. Men hur ska jag lösa det då?
Ett virvarr av känslor, icke känslor och obeslutsamhet. Hur fan tänker du, hur funkar du överhuvudtaget. Du provocerar och slår. Synd att du kom i min väg!
Trött så jag ska väl försöka sova.
Ett virvarr av känslor, icke känslor och obeslutsamhet. Hur fan tänker du, hur funkar du överhuvudtaget. Du provocerar och slår. Synd att du kom i min väg!
Trött så jag ska väl försöka sova.
River upp sår
Du river upp sår hela tiden. Tror att du är ofelbar. Ger med ena handen och tar med den andra. Att inte säga att dettta är ditt fel. Att inte ha någon förståelse, att säga att jag inte tar ansva utan bara ställer upp.
Du har verkligen gjort det enkelt för dig. Tar det du vill och när du vill. Kanske bäst att bara klippa av alla band till dig.
Nyss var jag så ledsen och det finns i mig fortfarande.
Du har verkligen gjort det enkelt för dig. Tar det du vill och när du vill. Kanske bäst att bara klippa av alla band till dig.
Nyss var jag så ledsen och det finns i mig fortfarande.
Lyft ur sitt sammanhang och tillhörighet
Missförstådd och ensam. Jag backar ännu längre bak och finner ingen trygghet eller tillhörighet någonstans. Förvirrad och ledsen.
Jag har byggt upp min borg igen och gör absolut inget, apatin griper tag i mig och skjuter in mig i hörnet. Varför ska jag ens försöka när jag efter bara känner mig ännu mer ensam och lyft ur en tillhörighet. ALLA andra!!!
Varje sekund hånar åt mig. Tankar som inte kan lämna mig ifred. Hur tänker du, hur tänkte ni?
Det gör ont att inte stå med på inbjudan. Ord och handlingar tagna ur sitt sammanhang men varje del gör ont. Du förstår inte och vill inte ens förstå.
Att inte ha någon att dela dagen med, att inte ha någon att dela tankar och funderingar gör ont.
Jävla liv!!!
Jag har byggt upp min borg igen och gör absolut inget, apatin griper tag i mig och skjuter in mig i hörnet. Varför ska jag ens försöka när jag efter bara känner mig ännu mer ensam och lyft ur en tillhörighet. ALLA andra!!!
Varje sekund hånar åt mig. Tankar som inte kan lämna mig ifred. Hur tänker du, hur tänkte ni?
Det gör ont att inte stå med på inbjudan. Ord och handlingar tagna ur sitt sammanhang men varje del gör ont. Du förstår inte och vill inte ens förstå.
Att inte ha någon att dela dagen med, att inte ha någon att dela tankar och funderingar gör ont.
Jävla liv!!!
SAKNAR
Jag saknar dig Jesper!!! Hade varit skönt att få dela kvällens diskussion med dig. Undrar vad du gör,om du saknar mig.
Trött men jag ska skriva mer imorogn, lovar....
Trött men jag ska skriva mer imorogn, lovar....
Ta ett steg baklänges
..men snubbla inte. För det gör jag hela tiden. Tom, ensam och ledesn. Du förstår inte vad du har gjort mot mig. Att vara den som blir lämnad.
Men en sak tänkte jag på. Det är synd om dig som är så osäker, undrar hur du skulle klara dig egentligen. Och att de inte ser din tafatthet. Lite skönt att se dig sån!
Fanns så mycket jag ville skriva, men jag har inte ens mina ord längre.
Tårar trillar även i natt och gör mig sällskap. En natt som jag hatar lika mycket som jag hatar morgonen som kommer efter.
Låt allt ta slut!
Men en sak tänkte jag på. Det är synd om dig som är så osäker, undrar hur du skulle klara dig egentligen. Och att de inte ser din tafatthet. Lite skönt att se dig sån!
Fanns så mycket jag ville skriva, men jag har inte ens mina ord längre.
Tårar trillar även i natt och gör mig sällskap. En natt som jag hatar lika mycket som jag hatar morgonen som kommer efter.
Låt allt ta slut!
Alltid mitt fel alltid
Varför är alltid allting mitt fel? Du gör vissst allt rätt. Så jävla trött på detta, men återigen blev det jag som fick böja mig trots att jag fick höra att du får behandla mig hur du vill... hur illa du än gör mig så är det jag som ska ta på mig skulden! Så ledsen, tårarna har trillat många idag. Men vad fan hjälper det. Bit ihop och ta på dig skulden! Så illa som du har gjort mig kan ingen ens förstå!
Nej just det, jag som inte förstår någonting hur det är att inte få ihop sin tid att ha ansvar... jag glömde vist det, men jag har ändå ställt min klocka på 05.15 för att du ska kunna åka till jobbet! Men glöm det, att jag alltid ställer upp.
Trött och ledsen och det blir fan bara värre. Trodde jag skulle få någon form av stöd idag, men jag misstog mig helt.
Nu ska jag göra natten sällskap, hoppas jag får slummra någon timme i alla fall.
Tårar trillar sakta, försöker hindra dem men orkar inte ens göra det.
Nej just det, jag som inte förstår någonting hur det är att inte få ihop sin tid att ha ansvar... jag glömde vist det, men jag har ändå ställt min klocka på 05.15 för att du ska kunna åka till jobbet! Men glöm det, att jag alltid ställer upp.
Trött och ledsen och det blir fan bara värre. Trodde jag skulle få någon form av stöd idag, men jag misstog mig helt.
Nu ska jag göra natten sällskap, hoppas jag får slummra någon timme i alla fall.
Tårar trillar sakta, försöker hindra dem men orkar inte ens göra det.
Genomskinlig
Genomskinlig sitter jag här och vill inte! Tänk att något så litet ska få så stora konsekvenser, märkligt!
Trött och sliten som alltid nu för tiden, de orden liksom ledsen och ensam är nog de som jag använder mest. För det är precis så jag känner jämt och hela tiden. Det är smärtsamt. Hur ska jag någonsin kunna förklara hur jag känner det egentligen, hur ska någon någonsin förstå?
Att slappna av och känna trygghet och någon form av mening, finns inte för mig är inte till för mig. Livet är hårt och jag kan inte förstå meningen med det.
Trött och sliten som alltid nu för tiden, de orden liksom ledsen och ensam är nog de som jag använder mest. För det är precis så jag känner jämt och hela tiden. Det är smärtsamt. Hur ska jag någonsin kunna förklara hur jag känner det egentligen, hur ska någon någonsin förstå?
Att slappna av och känna trygghet och någon form av mening, finns inte för mig är inte till för mig. Livet är hårt och jag kan inte förstå meningen med det.
Tillbaks till ruta ett
Tillbaks till ruta ett eller minus 2000. Jag hatar, hatar, detta. Vill inte!!
Att vara den som står kvar
Vet ni hur det känns att vara den som blir lämmnad? Det är därför allt gör så ont, för att jag inte hade någon chans att påverka. Undrar hur det känns och stå där och säga "jag vill inte ha dig längre" för även om de inte är de orden som sägs så är de orden som menas.
Fan vad jag hatar er som gjort detta mot mig, för någonstans innom mig finns ett hat. Hur kan man göra en människa så illa och ändå må bra av det. Som sagt är min fråga hur känns det??
Fan vad jag hatar er som gjort detta mot mig, för någonstans innom mig finns ett hat. Hur kan man göra en människa så illa och ändå må bra av det. Som sagt är min fråga hur känns det??
Bortom mörker finns det ljus
Natten är här och jag ska väl göra den sällskap är tanken. Troligtvis i vaket tillstånd med någon timmes slummer.
Har börjat vandrat baklänges igen. Mår sämre och sämre. Fick andas lite men inte tillräckligt.
Återigen har jag byggt en borg.
Mitt i allt mörker är det svårt att tro och ens hoppas att det finns ett ljus.
Följ mina tankar och du förstår hur jag mår.
Har börjat vandrat baklänges igen. Mår sämre och sämre. Fick andas lite men inte tillräckligt.
Återigen har jag byggt en borg.
Mitt i allt mörker är det svårt att tro och ens hoppas att det finns ett ljus.
Följ mina tankar och du förstår hur jag mår.
Vandra baklänges
Prova det någon gång! Eller nej det är bara onödigt. Jag trodde att jag kommit någonstans men jag misstog mig. Jag känner mig mer tom, ensam och bedövad än någonsin. Sorg är tung, sorg gör ont sorg skaver
Lika mycket som tankar, minnen, om och varför gör. Hur blir jag fri? Det finns några tankar som maler och maler. Har inte gjort något åt dem ännu vet inte ens om det är värt allt detta men likväl så är det så nu.
Tänk om du visste vad du gjort med mig!
Väntan
Livet är bara en fruktansvärd väntan, en väntan på att dagen ska leda till natten och natten ska leda mot dagen. Besvikelser, saknad och enorm tomhet och ensamhet.
Kärlek till en man jag inte kan få.
Kommer för alltid älska dig!!
Kärlek till en man jag inte kan få.
Kommer för alltid älska dig!!
På kvällen
På kvällen är det som värst eller nja det vet jag egentligen inte. Ensamheten kryper, ångesten griper och paniken hammrar.
Tänk om "någon" kunde dra mig tillbaka i sin famn. Tänk att bara få ringa det där samtalet och säga god natt, jag saknar dig mitt hjärta. SAKNAR!!!
Jag orkar inte med denna sorg och detta helvete. Ta mig härifrån jag ber!!
http://www.youtube.com/watch?v=e6eAr-4A4W0
Så här känner jag mig för det mesta just nu fast ännu värre!
Brottas med dagen
Inte en ny dag!! Vaknade efter en otroligt tung natt. Sömnlösheten har jagat mig. Någon timme har jag slumrat. Vad gör jag nu ingen mening med stegen jag går.
Djupt djupt ner är botten. Långt kvar och en endlös väg.
Skyll på stjärnorna, skyll dig själv att du lever. Troligt, de är inte mitt fel.
Långt bort är den morgonen jag vaknar med glädje och ett inre lugn
Tänka och känna
Tänk, tänk, tänka tanken. Sova, sova sluta ögonen. Känna tro, känna hopp och känna tillhörighet. Smärta, ont, ont.
Imorgon är en ny dag
Famlar runt i tankarnas galleri. Likt tavlor som inte funnit sitt motiv ännu, ett virrvarr av skalor i svart och vitt. Inget grått, inget mellanting.
Imorgon är det en ny dag som jag ska försöka slåss mot. Med osynliga vapen och utan makt.
Konstigt egentligen att jag står här och att jag finns överhuvudtaget. Mitt hjärtas slag förgör mig.
Det är natt och som sällskap har jag paniken, ångesten och rädslan som vanligt. Det tar lång tid att läka sår, att finna mening och känna tro.
Trött och less hade varit skönt att bara få dra täcket över huvudet inte bry sig mer.
Gå ut och var glad och var glad att du lever.
Orden är som ett hån!
Imorgon är det en ny dag som jag ska försöka slåss mot. Med osynliga vapen och utan makt.
Konstigt egentligen att jag står här och att jag finns överhuvudtaget. Mitt hjärtas slag förgör mig.
Det är natt och som sällskap har jag paniken, ångesten och rädslan som vanligt. Det tar lång tid att läka sår, att finna mening och känna tro.
Trött och less hade varit skönt att bara få dra täcket över huvudet inte bry sig mer.
Gå ut och var glad och var glad att du lever.
Orden är som ett hån!
Håll mitt hjärta
Håll mitt hjärta håll min själ, det är precis det du gör. Kommer fan inte loss.
Tänk o bara få komma loss för en sekund. Dagen har gått i pusslets tecken. En bit, två bitar. Rätt eller fel känner mig mer vilsen än någonsin. Vem sa att jag skulle ansvara för ett barn också... själv!!!!
Inom bråkar svart eller vitt rätt eller fel trygghet mot känslor. Just nu har jag kommit fram till att trygghet kanske är bästa vägen med lite kärlek, för den fanns där på något sätt men ändå inte. Inte så äkta som jag upplevde under några månader. Vad var den äkta kärleken värd, ett krossat hjärta och en människa i sorg!
Jag sänker garden, men våga göra det mot mannen som du tänker på också. Vad är det som hindrar mig? RÄDSLA
Sov gott ni som kan!
