Ta ett steg baklänges
Men en sak tänkte jag på. Det är synd om dig som är så osäker, undrar hur du skulle klara dig egentligen. Och att de inte ser din tafatthet. Lite skönt att se dig sån!
Fanns så mycket jag ville skriva, men jag har inte ens mina ord längre.
Tårar trillar även i natt och gör mig sällskap. En natt som jag hatar lika mycket som jag hatar morgonen som kommer efter.
Låt allt ta slut!
Alltid mitt fel alltid
Nej just det, jag som inte förstår någonting hur det är att inte få ihop sin tid att ha ansvar... jag glömde vist det, men jag har ändå ställt min klocka på 05.15 för att du ska kunna åka till jobbet! Men glöm det, att jag alltid ställer upp.
Trött och ledsen och det blir fan bara värre. Trodde jag skulle få någon form av stöd idag, men jag misstog mig helt.
Nu ska jag göra natten sällskap, hoppas jag får slummra någon timme i alla fall.
Tårar trillar sakta, försöker hindra dem men orkar inte ens göra det.
Genomskinlig
Trött och sliten som alltid nu för tiden, de orden liksom ledsen och ensam är nog de som jag använder mest. För det är precis så jag känner jämt och hela tiden. Det är smärtsamt. Hur ska jag någonsin kunna förklara hur jag känner det egentligen, hur ska någon någonsin förstå?
Att slappna av och känna trygghet och någon form av mening, finns inte för mig är inte till för mig. Livet är hårt och jag kan inte förstå meningen med det.
Tillbaks till ruta ett
Att vara den som står kvar
Fan vad jag hatar er som gjort detta mot mig, för någonstans innom mig finns ett hat. Hur kan man göra en människa så illa och ändå må bra av det. Som sagt är min fråga hur känns det??
Bortom mörker finns det ljus
Har börjat vandrat baklänges igen. Mår sämre och sämre. Fick andas lite men inte tillräckligt.
Återigen har jag byggt en borg.
Mitt i allt mörker är det svårt att tro och ens hoppas att det finns ett ljus.
Följ mina tankar och du förstår hur jag mår.
Vandra baklänges
Prova det någon gång! Eller nej det är bara onödigt. Jag trodde att jag kommit någonstans men jag misstog mig. Jag känner mig mer tom, ensam och bedövad än någonsin. Sorg är tung, sorg gör ont sorg skaver
Lika mycket som tankar, minnen, om och varför gör. Hur blir jag fri? Det finns några tankar som maler och maler. Har inte gjort något åt dem ännu vet inte ens om det är värt allt detta men likväl så är det så nu.
Tänk om du visste vad du gjort med mig!
Väntan
Kärlek till en man jag inte kan få.
Kommer för alltid älska dig!!
På kvällen
På kvällen är det som värst eller nja det vet jag egentligen inte. Ensamheten kryper, ångesten griper och paniken hammrar.
Tänk om "någon" kunde dra mig tillbaka i sin famn. Tänk att bara få ringa det där samtalet och säga god natt, jag saknar dig mitt hjärta. SAKNAR!!!
Jag orkar inte med denna sorg och detta helvete. Ta mig härifrån jag ber!!
http://www.youtube.com/watch?v=e6eAr-4A4W0
Så här känner jag mig för det mesta just nu fast ännu värre!
Brottas med dagen
Inte en ny dag!! Vaknade efter en otroligt tung natt. Sömnlösheten har jagat mig. Någon timme har jag slumrat. Vad gör jag nu ingen mening med stegen jag går.
Djupt djupt ner är botten. Långt kvar och en endlös väg.
Skyll på stjärnorna, skyll dig själv att du lever. Troligt, de är inte mitt fel.
Långt bort är den morgonen jag vaknar med glädje och ett inre lugn
Tänka och känna
Imorgon är en ny dag
Imorgon är det en ny dag som jag ska försöka slåss mot. Med osynliga vapen och utan makt.
Konstigt egentligen att jag står här och att jag finns överhuvudtaget. Mitt hjärtas slag förgör mig.
Det är natt och som sällskap har jag paniken, ångesten och rädslan som vanligt. Det tar lång tid att läka sår, att finna mening och känna tro.
Trött och less hade varit skönt att bara få dra täcket över huvudet inte bry sig mer.
Gå ut och var glad och var glad att du lever.
Orden är som ett hån!
Håll mitt hjärta
Håll mitt hjärta håll min själ, det är precis det du gör. Kommer fan inte loss.
Tänk o bara få komma loss för en sekund. Dagen har gått i pusslets tecken. En bit, två bitar. Rätt eller fel känner mig mer vilsen än någonsin. Vem sa att jag skulle ansvara för ett barn också... själv!!!!
Inom bråkar svart eller vitt rätt eller fel trygghet mot känslor. Just nu har jag kommit fram till att trygghet kanske är bästa vägen med lite kärlek, för den fanns där på något sätt men ändå inte. Inte så äkta som jag upplevde under några månader. Vad var den äkta kärleken värd, ett krossat hjärta och en människa i sorg!
Jag sänker garden, men våga göra det mot mannen som du tänker på också. Vad är det som hindrar mig? RÄDSLA
Sov gott ni som kan!
Försjunken i tankar
Vi föds och vi dör och dessemellan är det dagar som består av ett virrvarr av tankar, funderingar, hopp och förtvivlan. Tårar skratt och nya tårar.
Visste inte...
Men de är aldeles för mörkt för att det ska synas någon ljusning än. Murarna tar lång tid att bygga upp, de murar jag bad att du inte skulle rasera. Varför rev du dem ändå och lämnade mig kvar?
En bråkdel av en sekund och allt kommer över mig. Det hugger till och den sten jag nyss la krossas till små bitar när den faller. Måste hitta en ny, famlar runt och skär mig och skrubbar mitt inre.
Hittade ingen så jag sätter mig ner och gråter. Salta tårar trillar sakta. Oförmögen att resa mig kryper jag ihop till en boll och låter det göra ont utan att kunna stå till svars.
Även idag
Även idag satte jag ena foten framför den andra. Förvirrad och trött. Hjärnan går på högvarv och hjärtat slår så fort så det dunkar snart igenom allt.
En sekund och allt stannar, minnen översköljer mig och tanken hugger i mig ännu djupare. Vem slängde nyckeln till låset som tillhör kedjorna?
Om så bara för en dag så skulle jag ge vad som helst för att slippa dette helvete! Vem vill byta med mig, jag ber på mina bara knän
Tårar blir till kristaller, fryser till is. Tanken stannar och gräver ett ännu djupare sår i mig.
Vill skrika vill sparka vill slå.
Året verkar inte bli så mycket bättre än det förra.
Blott en skugga
Jag hatar kedjor som håller mig fast. Kedjor av minnen, tankar, önskningar och förhoppningar. Kan inte sluta tänka på de dagar som var, de vackra och de oförutsägbara. Hm det var ju precis så det var... det oförutsägbara, en blixt från klar himmel. Din handling fick mig att tappa grepp och meningen med stegen jag går. Om du bara ville förstå. jag själv sitter på massa insikter.
Försök tänka på något annat. Men de går ju inte. Det är en omöjlig uppgift. Jag står maktlös, kan inte ta skydd någonstans kan inte söka tröst mer än hos mig själv. Men jag lovar, jag är inte någon att lita på, ingen att luta sig mot just
Blott en skugga av mitt forna jag, som försöker sätta ena foten framför den andra. Men de är så svårt. Jag lyckades idag i alla fall, ut genom dörren fikade en timme o fick min vän att tro att jag hade hopp om livet. Otur att jag kan luras!
Tom
Över mig skuggar ditt jag, ditt leende och dina vackra ord. Släppa taget så jävla lätt att säga liksom att säga fortsätt vandra, forsätt söka.
Trött!!
Jag är trött
Att sova är ju totalt omöjligt. Tänk om jag iaf kunde få någon sekund av frid. Min hjärna går på högvarv hela tiden. Helt sjukt.
Det splar ingen roll vad man säger runt omkring mig. Men du är som en tatuering, fast i mitt inre. Det finns inte många sekunder som jag inte tänker på dig.
Trött på alla spel och trött på alla ord som inte har någon mening. Alla handlingar som var till ingen nytta.
Fången
Som en cell är mitt rum, min borg. Jag är fången i mitt inre, fången av minnen och tankar.
Fantasi och önskan är bra, men kan också skada göra dig till brottsling utan att mena det. Att gå mot ljuset och kärleken att komma vidare. Lyckan fanns, men är inte min längre. Nu är sorgen min, en tung börda. Den bildar kedjor som är osynliga och svåra att bryta.
Fylld av skräck och eldar som brinner inom mig.
