Idioti
Även om jag vet att det var dumt så gjorde jag det ikväll också. Har klarat mig så länge nu och vill verkligen inte öppna burken men för att få några timmars ro - eller ja det är väl synd att säga eftersom jag vet att det kommer ett efterspel men strunt i det nu är det gjort.
Undrar hur det känns att sitta där och tro att man gör något bra, det är bra att han kan lura sig själv. Synd bara att han måste dra ner min dotter i fördärvet.
Jag skulle vilja vara arg men som sagt det är svårt. Jävla idiot!!!
"Ja det vore ju synd om Enghla skulle förlora mig för jag är väldigt bra för henne" det är väl bra att han ljuger för sig själv. det enda han är bra för just nu är att hon får det hon behöver förutom en trygghet och stabil grund att stå på. Men det kommer du aldrig att förstå vad det är för något. För om man är så egoistiks så kan man inte ens stava till förståelse och empati och då heller inte till trygghet.
Tårar och sorg
Tåtar, tårar, tårar
I mitt hjärta och i min själ värker en sorg
sorgen är svart och hård och går aldrig att acceptera
Med vilken rätt förstörde du mitt liv, sparkar du på mig och slår mig blodig.
Ingen kommer förstå mig och det gör ont
Ledsen, ledsen
Jag hatar detta liv. Att vara fågen och inte kunna göra något åt det
... liv
Kan någon byta med mig. Vem är den personen som har rätt att göra så här mot mig, han som tror han är ofelbar och kan styra alla andras liv. Tänk om jag inte hade träffat dig, tänk om! Så ledsen och trött vill inget hellre än att få ett slut på detta!
Har inte ens någon rubrik...
Att dag och natt leva med detta. Jag vill INTE!!! Bördan blir inte lättare, snarare tvärt om. Plågeri och mänsklig tortyr.
Jag tog till dom små rosa ikväll, trots att jag vet att de bara hjälper för stunden och kommer ge ett dåligt efterspel om någon timme. Men för att få någon minuts lugn så gjorde jag det ändå....
Ett helvetets avgrund, en fallucka, varför inte ta möjligheten att hoppa???
Nu är natten här och jag känner varje sekund så nära,
tanken följer mig fram till morgonen då ljuset striljar genom glipan i rullgardinen
Att veta vart natten bär och vägen för mig... vänd om och se mörkret som omsluter
En tår av blod faller , blodet är från hjärtat som brustit i sorg och förtvivlan.
Misslyckande
Från allt till inget
Från att ha haft allt, inte i överflöd och inte i lyx utan i lagom mängd så finns inget kvar. Jag står helt utanför och har ingen fast mark att stå på. Varje sekund är ett kämpande för överlevnad. Nu förstår jag att människor är benägna att göra vad som helst för att slippa.
Ska jag tala om en sak? Gör det ändå...
För ett år sedan hade jag ett tryggt hem, en man som ja de är väl synd att säga att han älskade mig men vi fanns i alla fall där båda två. En tvåsamhet fast en ensamhet så ont som någon men inte värre än detta. Någon att dela den ekonomiska tryggheten med, att kunna unna sig något i vardagen ja jag vet inte hur jag ska skriva men det här är inget liv det här är ett helvete.
Snälla, byt med mig ge mig mitt liv tillbaka. Det som gör så ont är att du står där och förstår absolut ingenting. Vet du hur det känns att flytta, tappa sin sociala trygghet sitt liv sin levnadsstandard. Du vill ju inte ens förstå. Du har fått det du ville... MITT barn. För så är det, jag är beroende av dig.
Nu bulltar mitt hjärta och paniken väller in.
Likt en endlös väg
Saktar in mina steg för denna dag för att möta en likadan om några timmar. Först ska natten slås ihjäl. Vägen har inget slut.
Sorgen brinner och bränner. Hopplöshet och trolöshet. Ögon som är trötta så ska sluta dem nu
SAKNAR, saknaden har värkt idag.
Hur kunde det bli så här?
Självkänslan och egenvärdet är kört i botten och på det måste man be om överlevnad. Kränkande!
Jag önskar men att hoppas och tror gör jag inte längre.
Timmarna gick
Havets våg sköljer in på en sandstrand
med sig tar den bilder önskar även den
kunde sudda ut dem.
Klumpen
Denna tomhetskänsla är så obehaglig. Undrar om jag alltid kommer må så här, alltid ha denna känsla med mig och aldrig få vakna upp avslappnad, lugn och trygg. Jag tvivlar på att jag någonsin kommer få uppleva detta.
Jag SAKNAR!!! Men jag har ju mina trogna vänner...
Tårarna tillar sakta och dagen ha bara böjat så jag undrar hur många det kommer falla idag.
När ditt liv tas ifrån dig
Mitt tillstånd av apati, ensamhet, missförståddhet och känslan av att stå utanför. Jag förlorade allt i en handvändning.
Jag blev av med min trygghet, mina vänner, min bostad, mitt jobb. Helt identitetslös. Jag är INGEN eller INGET
Att inte du ens kan försöka förstå gör så ont. Undrar hur såna människor funkar. Men det är klart om man tror man är ofelbar och inte har någon skuld eller ansvar i något så är det väl så det funkar. Men att göra två människor så illa med gott samvetet.
Vet du hur det är att inte ha någon trygghet kvar. NEJ
Det är inte konstigt att jag mår som jag mår, men jag förstår inte hur jag någonsin igen ska känna tillit, trygghet och kunna släppa rädslan jag har. Vet inte hur jag ska göra för att förmedla den, hur någon ska kunna förstå vad det handlar om.
Jag vill inte vara med mera. Ge mig något annat eller ge mig tillbaka mitt liv. Om du skulle ens försöka förstå så skulle detta kanske bli lite lättare.
Det tog stopp, det blev ingen roman bara ännu ett inlägg som snurrar runt.
Trodde jag inte
Tankar som gör så ont som får hela mig att blöda och fundera på om detta är ett värdigt liv. Jag är tveksam. Jag är livets hatare nummer ett. Så länge de gör mig så här illa tänker jag inte gilla det.
Slut ögonen nu och finn dina vänner. Du kommer garanterat vakna med dem imorgon, behöver inte vara så orolig över det.
Kramar
Jag vill inte längre
Ge mig mitt liv tillbaka, ge mig min trygghet tillbaka. Ta min rädsla och min känsla av denna övermäktighet och misslyckande.
Jag orkar inte och skiter i allt. Apati vilken vän!
En ny dag läggs till handlingen
Jag orkar inte ens skriva längre, har inte mina ord kvar. Så oväntat att även de skulle tas ifrån mig. denna vanmakt och detta virrvarr.
Paniken växer och gör mig orkeslös. Väggarna krymper och mitt i sitter jag och finner inte ens ljuset.
Huvudet ner och fötterna upp
Önska går ju alltid
Paniken växer
Nu har jag även förlorat någon som jag kände att jag kunde föra en dialog med, som fick mig att må lite bra ibland.
Hur blir jag av med dig, du spärrar min väg och låser fast mig i ett helvete.
Jag kommer aldrig få må bra igen. Jag är RÄDD!
Du som inte har varit där vet inte heller, men att försöka ha förståelse, är det för mycket begärt?
Vi tar det från början
Ett virvarr av känslor, icke känslor och obeslutsamhet. Hur fan tänker du, hur funkar du överhuvudtaget. Du provocerar och slår. Synd att du kom i min väg!
Trött så jag ska väl försöka sova.
River upp sår
Du har verkligen gjort det enkelt för dig. Tar det du vill och när du vill. Kanske bäst att bara klippa av alla band till dig.
Nyss var jag så ledsen och det finns i mig fortfarande.
Lyft ur sitt sammanhang och tillhörighet
Jag har byggt upp min borg igen och gör absolut inget, apatin griper tag i mig och skjuter in mig i hörnet. Varför ska jag ens försöka när jag efter bara känner mig ännu mer ensam och lyft ur en tillhörighet. ALLA andra!!!
Varje sekund hånar åt mig. Tankar som inte kan lämna mig ifred. Hur tänker du, hur tänkte ni?
Det gör ont att inte stå med på inbjudan. Ord och handlingar tagna ur sitt sammanhang men varje del gör ont. Du förstår inte och vill inte ens förstå.
Att inte ha någon att dela dagen med, att inte ha någon att dela tankar och funderingar gör ont.
Jävla liv!!!
SAKNAR
Trött men jag ska skriva mer imorogn, lovar....