Skådespelet är slut
Det svider till där kniven skar, i hjärtat och i min själ.
Men vapnen har jag inte, inget att ta till och inget att värja mig med.
Skådespelet är slut för idag och tomheten tränger sig på.
Lär dig att bita ihop och aliera dig med livslögnen så funkar det....
Jag lovar er att jag vet vad jag pratar om
Vart läker jag hur stillar jag blodet som sipprar? Om jag ska överleva i denna storm så måste någon fånga upp hela mig och det i en ärlighet som inte går att ljuga sig fri från.
Jag har mist min glans och jag faller ihop med orden inget har någon mening. Livet och handlig har sin tor i sitt hopp vilket har gått i kras. Lugn och ro...
En punkt i livet där jag jag tvingas att acceptera utan respekt för mig och mina känslor, tankar och vilja.
Labyrientens alla vägar
Mitt i står jag och det stormar runt omkring mig...
Jag värjer inte förbi rädslan och inte heller från mitt innersta. Känner utan att någon ser och mitt innre dör.
En självkontroll och ett skådespeleri som inte finner motsvarighet. En livslögn så sann så att det värker.
Min vän av sorg går vilse och försöker hitta ut ur labyrintens alla vägar.
Att sluta ögonen och finna ro och vaggas in i lugnet...
Din tunga och dina ord har föralltid sårat mig och din lögn och din stöld av mitt hjärta gör ont
Du får känna
Att inte synas att inte finnas och inte känna det är och förblir jag.
Mörkret omsluter liksom tomheten och tystnaden. Tankarna på annat...
Det bränner och värker inom mig sorgen blöder och blodet klibbar fast
Orden finns inte
I bubblan
Jag andas i tomheten och i ensamheten som dröjt sig kvar och som flyttat in i mitt hjärta.
Det finns hemligheter och lögner inte oärliga utan sanningsenliga lögner. Men varför ens tala om dem när ni inte vill lyssna på mig utan säger bara att det inte är så farligt och det kommer bli bättre det kommer ljusare tider...det är väl inget att sakna... jag kan fortsätta en evighet med alla era inlindanden för att ni inte törs se mig och inte vågar finnas och fånga upp mig.
Om jag inte älskar behöver jag inte heller vara rädd att bli lämnad
När du tog beslutet så tog du också ifrån mig mitt liv, mina drömmar och mitt hopp. Jag lägger skulden på dig eftersom jag själv inte ansvara för att ditt val. Men jag får leva utifrån det, så som jag liksom får leva utifrån alla andras val av mitt liv. När ni tröttnat och inte vill ha mig längre när jag har givit allt så slängs jag bort. Jag... en sådan som ingen kan älska eller ens vill älska
Hur kunde du ta ifrån min dotter den allra viktigaste personen ur hennes liv utan att ens förstå vad det är du gjort.
Du gick vinnande ur striden och står nu som den som även har henne.
Varför...
Sorg gör och och slår hårt
Upprättelse och resekt är två ord som inte existerar i de människors värld som jag har mött på min väg genom livet. I bottenlös tomhet och utanförskap ska jag åter hitta en mening med att andas och finnas.
I kvicksand kämpar för att nå upp till ytan men jag dras ner djupare och längre för varje gång jag ser en liten bit av horisonten.
Sakta trillar de
Det värker och bränner i hela mig.
Mitt hjärta har slutat slå och min själ slutat andas.
Jag sväljer och försöker hålla ihop att strida mot mitt innersta och önskan om slut gräver sig djupt i mitt sinne.
Ett trasigt hjärta och en halv person. Ensam i havets vågor tomt och kallt
Med en förtvivlan söker jag finna något att hålla mig i men finner inget
Kniven i ryggen
Du är en i mängden som håller mig fast trots att jag bad dig satte du kniven i min rygg... tog det du ville och gav dig sedan av utan att vända dig om.
Alla ni som valt mitt liv eller det helvete jag befinner mig i er önskar jag inte en dags lycka.
Att ensam stå kvar, utanför och till ingens nytta och ingens tankar kan ni någonsin ana hur det känns.
Faller faller faller. Inget inger någon form av hopp eller trygghet, är för att jag tvingas till det men gömmer mig så gott jag kan när jag får tillfälle. För varför visa sig när det ändå inte är någon som bryr sig.
Friheten och glädjen är inom lås och bom och är inte mig förunnat.
Sorgens smärta värker och bränner
Mod
Kraft innebär en anstränging och ansträngning kräver kraft...
Tänk om någon skulle komma på min hemlighet...
Någon som smekte bort blodet från kinden och kysste mig ömt på pannan och gjorde det av ärlighet.
I ett fängelse med kedjor sitter jag fast oförmögen att röra mig
Tänk om Ni inte var så fega och så rädda, med er tystehet och bordvaldhet för mig som person och med det jag slåss mot.
Inom mig härjar ett krig, ett slagfält mellan sorgens härskare.
Det ljusa skeent som en gång fanns och som spred en mjukhet och trygghet kring mig är förlängesen försvunnet.
Se igenom mig
I havet av sorgen driver jag längre och längre ut, på djupt svart vatten.
Svikna löften, tomma ord
I rädslorna och i försvaren för det som verkligen smärtar och det som verkligen gör ont finns jag fortfarande men utan vilja, min livsglöd är slocknad.
Vem sökte du när du fann mig, någon i ärlighet eller bara någon.
Förlust efter förlust, slag efter slag. Varje liten bit handskas jag med i ärlighet inom mig och det blöder.
"Varför pratar du om att förlora, Jag är Din och Du är Min...." Meningen bränner i mig, innebörden förundras jag däremot över.
Ingen tillit till de som sagt mig stå mig nära finns längre. Tyst viskar eko och ensamhetet mot mig. Den ensamhet som förgör innifrån. Förintar och krossar, ingen ser
Det är inte så farligt, glöm och gå vidare. Jag vet hur fel de har, som säger detta till mig. Hur rädda de är för sanningen.
Som ett direkt resultat av att leva i den lögn som det innebär att spela att man mår bra, kan en falsk känsla av läkning uppstå baserad på den rollprestation du gör. Glöm inte det...
Varje förlust som blir obearbetad begränsar livslusten och släcker hoppet och meningen.
Time after time
Falla fritt
Ett tomt rum
Att vända om
En sorgfågel
Med trasig vingar ska jag åter flyga. Men jag orkar inte mer, kraften är slut och livet likaså.
Förlust efter förlust sorg efter sorg läggs ihop och gör mig till den sorgfågel jag är.
Hjärtat talar inte längre och jag stänger av och sörger i ensamhet.
På dagen någon som ingen kan ana bär en sorg och en smärta som värker. Om kvällen och natten den lilla sårabara flicka som så innerligt önskar, inte hoppas för hoppet har övergivit, att det bara ska ta slut att min kropp inte längre orkar utan stänger av sig själv.
Så fel detta är
Gråt inte...
Det blir bättre...
Så farligt är det inte...
Bra att inte känna efter för mycket...
Ersätt förlusten...
Sorgen greppar
I varje förlust tränger sig smärtan djupare och sorgen blir ens vän.
Att jag inte ens vågar känna längre är inte konstigt och inte alls oväntat. Jag bygger muren sten för sten och stänger av. Samtidigt bygger jag slott av minnen, leenden och vackra ord som sagts till mig i osanning och i oärlighet.
I ditt emetionella bagage bär du med dig livets kval och livets alla förväntningar och förhoppningar. Förväntingar som blir en besvikelse
Alla dessa tomma löften och alla dessa tomma ord, allt som börjar om i varje skeende av ditt liv för att sedan bli ingenting. Hur många gånger vågar du vara sårbar och ärlig innan det är försent.
Med orden såra mig inte och spela inte med mitt hjärta fick jag ett löfte och jag lovade mig att vara ärlig i känslan men kan lova er att det är sista gången jag är det. Jag borde sagt nej och jag borde ha stoppat dig när du bit för bit allierade mitt hjärta i en lögn.
En väldig röra där under
"Heléne, du ser ut att må bra idag..." Ha, vilken skådespelerska jag är. Värd en Oscar utan att tveka.
Han skulle bara veta, eller någon skulle väl ens veta för att jag skulle kunna rädda mig själv.
Inom mig är allt upp och ner och inget kan slå ihjäl det jag har inom mig för ingen kan förstå och ingen vill förstå. Att skydda sig bakom sin egen rädsla över att någon mår så dåligt är den lättaste vägen.
Mitt sårbara hjärta är ytterligare en gång utsatt för brott, en vals för två är inte min rätt
Det var enkelt att förlora sig i dig, jag har valt just ordet förlora för att det är ytterligare en förlust. En förlust som lindas in i sorgen och i den förtvivlan jag har.
Jag distansierar mig själv i havet av smärtan, autopiloten är inkopplad för att orka med sekunden och för att överleva ett liv som inte har någon mening eller glädje.
Allt blir en röra och jag väljer att vika av just nu, såren blöder.
Änglar kräver sömn ge mig rätten till det jag så högt önskar
En lång historia i ett förvirrat innre
Så spolar vi tillbaka bandet en gång till.
Även om jag inte kan nå dig eller du ens någonsin kommer höra min undran så funderar jag. I ett virrvarr av känslor ord och övertygelser lämnar du mig slänger ut mig och bara ger dig av. Tystheten och bordvaldheten värker och gör mig så ont.
I minnet suddas vackra bilder av och med dig. Ord som studsar som jag trodde på och tror på ord som jag gav och som jag trodde du ärligt kunde ta emot.
Maktlösheten bryer ner mig, maktlösheten över att min person inte kan ges någon respekt och ärlighet.
Hur tänkte du och vad menade du. Spår av skymmning och ljus bränner i mig. "Lite guldkant på vardagen" jo det var precis så det var. När du hade lust och ville...
Jag lindar in min sorg och funderar kring ett slut. Är mest ledsen att jag inte har modet att ta sista steget eftersom det är det jag vill.
Idag har tårar varit många och paniken har krossat mig. Men ingen ser och ingen anar.
Min ärlighet och mitt hjärta fick du, min själ och min sårbarhet likaså.
Mörkrets sorg är svart
Band som binder mig, kedjor som låses och som snärjer mig vid sorgens port. Jag förundras över att du bara kan vända om efter allt du sagt...
... en lång historia blev inte så lång...
