En väldig röra där under
"Heléne, du ser ut att må bra idag..." Ha, vilken skådespelerska jag är. Värd en Oscar utan att tveka.
Han skulle bara veta, eller någon skulle väl ens veta för att jag skulle kunna rädda mig själv.
Inom mig är allt upp och ner och inget kan slå ihjäl det jag har inom mig för ingen kan förstå och ingen vill förstå. Att skydda sig bakom sin egen rädsla över att någon mår så dåligt är den lättaste vägen.
Mitt sårbara hjärta är ytterligare en gång utsatt för brott, en vals för två är inte min rätt
Det var enkelt att förlora sig i dig, jag har valt just ordet förlora för att det är ytterligare en förlust. En förlust som lindas in i sorgen och i den förtvivlan jag har.
Jag distansierar mig själv i havet av smärtan, autopiloten är inkopplad för att orka med sekunden och för att överleva ett liv som inte har någon mening eller glädje.
Allt blir en röra och jag väljer att vika av just nu, såren blöder.
Änglar kräver sömn ge mig rätten till det jag så högt önskar
En lång historia i ett förvirrat innre
Så spolar vi tillbaka bandet en gång till.
Även om jag inte kan nå dig eller du ens någonsin kommer höra min undran så funderar jag. I ett virrvarr av känslor ord och övertygelser lämnar du mig slänger ut mig och bara ger dig av. Tystheten och bordvaldheten värker och gör mig så ont.
I minnet suddas vackra bilder av och med dig. Ord som studsar som jag trodde på och tror på ord som jag gav och som jag trodde du ärligt kunde ta emot.
Maktlösheten bryer ner mig, maktlösheten över att min person inte kan ges någon respekt och ärlighet.
Hur tänkte du och vad menade du. Spår av skymmning och ljus bränner i mig. "Lite guldkant på vardagen" jo det var precis så det var. När du hade lust och ville...
Jag lindar in min sorg och funderar kring ett slut. Är mest ledsen att jag inte har modet att ta sista steget eftersom det är det jag vill.
Idag har tårar varit många och paniken har krossat mig. Men ingen ser och ingen anar.
Min ärlighet och mitt hjärta fick du, min själ och min sårbarhet likaså.
Mörkrets sorg är svart
Band som binder mig, kedjor som låses och som snärjer mig vid sorgens port. Jag förundras över att du bara kan vända om efter allt du sagt...
... en lång historia blev inte så lång...
Ett hjärta i sorg
I havet av blodet från det öppna såren
Innuti mig dunkar hjärtat förtvivlat och i min själ finns bara krossat glas och skärvor av sorg
Allt det vackra och allt det fina, mitt hjärta som skulle bli ditt fryser nu åter till is.
Jag försöker andas i havet av blodets tårar, det är först när något brister och blöder som man ser det öppna såren
I varje sekund sväljer jag tårar och INGEN kan se. Min kraft finns inte men likväl finns jag
Jag har bestämt mig och jag tänker göra det när modet infinner sig...
Att riva muren
En ande
Anden snurrar runt, men uppgiften är övermäktig att ge mig tro hopp och vgga in mig i en sanning av lugnet.
Att jag ens står att jag ens andas och ens gör det jag tvingas till är ett under. I förvandling blir jag någon som med överlevnad stänger av känslor, hjärta och tankar. I önskan ger jag upp och ser mig själv bland svävande moln. Förmår inte ens mig själv att förstå och vilja.
Den dagen och i den sekunden jag trycker på knappen... tårar ösnakr att jag vågade visa mig så sårbar
men i rädslan av att du lämnar mig döljer jag dem och visar bara n del.
Nyfien är jag dock hur licet för dig du lyckliga man med de vadkra ögonen och de fina orden förmår dig handskas med alla vackra ord su givit mig.
Tom
Vill inte ska inte tänker inte
Jag överlevde
Havet doftar sommar, solens strålar strilar genom fönstret och morgon gryr sakta utan att jag ens vill.
Jag förundras över att ingen vill förstå hur dåligt jag mår. Kanske ska jag agera själv och stänga av på riktigt, trodde förvisso att det var det jag gjort i helgen.
Jag har gjort några tappra försök att ropa på hjälp men jag tror ingen förstår. Detta kommer ta död på mig och jag lovar att jag LÄNGTAR!!!
Då kan ni alla stå där
Skärvor
Vänder om blickar tillbaka, lindar in och gråter tysta tårar.
Du sökte och du fann, förlorad gick jag efter att ha lyft dig in värmen. Du tog mig för given och som självklar.
Lyckan och tanken om leenden och hjärtats lättnad, oj vad längtar tills vinden vänder
Jag fanns nu finns jag inte längre
I varje tanke...
Trots motvilja och motstridighet inom mig.
Jag har alltid hållit hårt om det jag trodde var det mest rätta för stunden men som har stjälpt mig i varje liten sekund. Att känna gör ont, att missta gör ont att försaka gör ont men att försakas gör ÄNNU ondare. Jag bär på en massa saker, en massa ord en massa sorg och en massa förtvivlan.
Jag har blivit stum, yttrar inte en stavelse utan är för att jag måste.
Kanske hänger det ihop med vem jag är och vem jag vill vara. Inte vill jag vara denna tomma lilla person som inte finns eller inte är. Som i varje sekund förutom i min egen tomhet sätter på mig en mask för att jag tvingas till det, kanske inte nödvändigtvis för att passa in utan för att jag är tvingad till det.
Allt det vackra och det sårbara du stod för, i blindo föll jag, i blindo tillät jag mig att bara om så i ett andetag känna för det fina. Men i förvirrade ord i tårar och i smärtan hände något. Jag tror att jag nu slåss i ett slag som jag förlorat.
Borde gå innan du förgör mig.
I varje tanke undrar jag över varför jag är allas nickedocka, allas leksak och allas egendom. Mina tankar, mina känslor och mitt hjärta har ingen talan och ingen respekt.
Kanske jag skulle ta tag i det där som jag egentligen vill...
Att jag lever
Lite allvar
När ska jag få välja själv, när ska jag känna mig fri och få blicka frammåt med en tro i mina ögon.
Andra har valt mitt liv, aldrig fått föra min talan utan bara fått anpassa mig och följa med.
Ikväll funderade jag över varöfr jag inte vågat eller vad som stoppat mig i handling. Tänk vad befriande det varit om jag haft modet....
Min röst och mina tankar har aldrig hörts eller fått landa i någon form av trygghet.
De som har förstört mig vet så väl och jag förundras över hur de kan leva med sitt samvete.
Längtar bort och till annat
Hemligheten är svår att hålla
Tankar av andra slag tankar av annat sinne. I stort och i smått upplever jag känslor som jag aldrig kännt förut.
Närhet och ömhet som jag inte visste fanns. Men vart ligger ärligheten...
Med blicken sänkt känner jag mitt hjärtas sorg. Över det jag kunde få och det jag vill. Kanske ska jag ta första bästa vägen ut men förmår inte orkar inte ens.
Jag gråter tysta tårar när vi skiljs, utan att veta när vi ses igen. Undrar över framtiden men säger inget utan tiger. Min sårbarhet blir min utsathett.
Jag bär på en massa saker
Lindar in min ensamhets sorg och min hemlighet och de tankar jag inte förmår sätta ord på. Ingen kan komma mig nära ingen kan ens ana vad jag bär på. Hälften av min person och de ord som någonstans sägs till mig borde vara nog för att tappa greppet.
De som förstört mig är många, men den som betalar piset är jag. Det är som att ha blivit mördat men förövaren blir inte straffad.
Tänka om och fundera över nytt, vända blad och skriva nya bokstäver. Vad som är rätt eller fel och vad som är mening med de steg jag vandrar
Att väljas och väljas bort, att inte få styra själv utan bara agera utifrån andras tankar och känslor. De saknar både känsla, empati och ödmjukhet..
Min egen känsla av att aldrig finna tillhörighet att alltid jaga något att hänga sig kvar i något som inte finns är obeskrivbar
Hjärtats mysterium
Livet sätter sina spår och sina ärr.
Vet att allt skulle bli så bra och kännas så rätt om vi kunde vandra på samma väg åter igen.
Jag har mina egna rätt och fel och jag bär på livets mysterium, där rätt eller fel inte finns, Letar mening i orden letar meing i meningen. van att stänga av världen och bara ta i oärligheten.
Att ana lycka och tilltron i mitt hjärtas rum finns inte
Dagen går mot sitt slut
I tystheten så stormar panikångesten i mig och allt rasar i snabb takt och jag önskar och hoppas på annat som inte är tillåtet
Inte ens orden har jag längre, men varför förvånad....
Besvikelse
Bit ihop och gå vidare se andra chanser och mölihgeter absolut din jälva didiot!!!
Livet jag fick tack du!"
Tro och hopp
Vad gör dig lycklig, vad gör dig lugn och vad finner du din ro?
Sinnesfrid är inte mig förunnat utan jag är på flykt i mitt innre och i min själ.
Tro och hopp är det sista som överger dig, det har övergivit mig nu så jag tackar för mig
Definera och se känna och tro
Att inte lägga svek och skuld på dig själv utan kunna idendifiera vart den rätt hör hemma.
Att känna lycka och tro att känna tillhörighet eller samhörighet.
För din egen självkänsla så handlar det om ren överlevnad och tilltro till din egen själ.
Faller faller och faller likt regn och tårar.
Kanske finns jag kanske inte
Vid liv och andas
Ett litet andetag i taget sakta öppnar jag ögonen och känner allt runt omkring. Känner den otroliga smärtan som krampaktigt fängslar mig. Ensamheten trådar som snärjer in mig.
Obetydelsen av min person och mina tankar och känslor som ett genomskinligt skal. Ändå måste jag sätta ena foten framför den andra Men varför MÅSTE jag, varför kan det inte får ett slut varför kan jag inte få ett slut på det??
Jag är rädd!!
