Inga ord
Inga ord... tom och genomskinlig.
Ensam i det stormande havet och förstår ingenting av vad livet ställer mig inför och varför jag aldrig
kan få landa för att jag inte kan agera och inte handskas med mig själv....
Förmodligen.....
Lär dig bit ihop och blunda. Dunkla rum och tyst eko. Faller men att landa mjukt....
Ensam i det stormande havet och förstår ingenting av vad livet ställer mig inför och varför jag aldrig
kan få landa för att jag inte kan agera och inte handskas med mig själv....
Förmodligen.....
Lär dig bit ihop och blunda. Dunkla rum och tyst eko. Faller men att landa mjukt....
Dagen är slut
Ja ni... om jag överlevt och överlever detta så kan ni vara glada.
Jag har två otroliga vänner som jag inte har en aning om hur jag skulle klara mig utan.
Det jag är mest rädd för är att de lämnar mig... det är en tanke som mal i mig hela tiden. HELA tiden.
Jag själv balanserar på att inte kräva och inte ta för mycket samtidigt som jag är fullt medveten om
att jag inte har rätt att få allt detta jag nu får. Varför förtjänar jag detta... Ingen aning.
Kanske för att jag har givit av mig själv så länge och aldrig tagit plats aldrig trott att jag varit värd det
att prestera på högtryck för att vara någon och något.
Prestationskrav jag hatar ordet... det kan förstöra vem som och har förstört min person och den Heléne
som egentligen är värd ett liv i lugn och ro.
Är det försent att rätta till, börja om och återta livet. Kanske inte men frågan är hur mycket jag orkar i detta
stormande hav.
Jag älskar er som finns runt omkring mig och ni vet vilka ni är.
Tänk att ett samtal från en utomstående person kan skänka mig lugn även om det bara var för några sekunder.
TACK Inga-Lill, Ulf och Anna för att jag även överlevt denna dag
Borde gjöra ett försök och en ansatts till att försöka sova men vet inte om jag vågar blunda.
Det bränner i min kropp i min själ och i mitt hjärta
Jag har två otroliga vänner som jag inte har en aning om hur jag skulle klara mig utan.
Det jag är mest rädd för är att de lämnar mig... det är en tanke som mal i mig hela tiden. HELA tiden.
Jag själv balanserar på att inte kräva och inte ta för mycket samtidigt som jag är fullt medveten om
att jag inte har rätt att få allt detta jag nu får. Varför förtjänar jag detta... Ingen aning.
Kanske för att jag har givit av mig själv så länge och aldrig tagit plats aldrig trott att jag varit värd det
att prestera på högtryck för att vara någon och något.
Prestationskrav jag hatar ordet... det kan förstöra vem som och har förstört min person och den Heléne
som egentligen är värd ett liv i lugn och ro.
Är det försent att rätta till, börja om och återta livet. Kanske inte men frågan är hur mycket jag orkar i detta
stormande hav.
Jag älskar er som finns runt omkring mig och ni vet vilka ni är.
Tänk att ett samtal från en utomstående person kan skänka mig lugn även om det bara var för några sekunder.
TACK Inga-Lill, Ulf och Anna för att jag även överlevt denna dag
Borde gjöra ett försök och en ansatts till att försöka sova men vet inte om jag vågar blunda.
Det bränner i min kropp i min själ och i mitt hjärta
Det som kallas liv och det som kallas mening
Varje del av varje sekund vet jag och känner jag. När ska jag få en ärlighet och en chans till vila
som gör att min kropp får den möjlighet den så väl förtjänar.
Jag är så trött så jag mår illa så jag ser vimmelkantigt och hela jag känns tom.
Paniken och rädslan och ångesten har jagat mig hela natten i varje sekund.
Ändå ska tilläggas att jag känner mig förvånatsvärt lugn men väldigt avtrubbad inför
helvetet som väntar de närmaste veckorna.
Men jag vill ändå att det ska vända att det ska finnas en mening med allt detta och all denna hopplöhet
När ska den Heléne som verkligen är Heléne få en chans till det där som kallas liv och som kallas mening
som gör att min kropp får den möjlighet den så väl förtjänar.
Jag är så trött så jag mår illa så jag ser vimmelkantigt och hela jag känns tom.
Paniken och rädslan och ångesten har jagat mig hela natten i varje sekund.
Ändå ska tilläggas att jag känner mig förvånatsvärt lugn men väldigt avtrubbad inför
helvetet som väntar de närmaste veckorna.
Men jag vill ändå att det ska vända att det ska finnas en mening med allt detta och all denna hopplöhet
När ska den Heléne som verkligen är Heléne få en chans till det där som kallas liv och som kallas mening
Jag tar mitt lilla hjärtas hand
Jag tar min lilla hjätas hand, i min dröm vandrar vi tillsammans, hon och jag tätt tätt intill med massor av skratt och leenden.
Den tiden kommer... jag är övertygad. Jag måste bara ha tålamodet att inväta det.
Inom mig härjar paniken och dess helvete och det river i mig och krossar mig. Jag är så trött så jag skulle hellst av allt bara vilja sova.
Jag tappar riktning jag tappar fokus och jag tappar mål, men vet ni vad som är så märkligt. Att jag fortfarande står upprätt och andas och gör det som krävs av mig.
Ibland fem år ibland tre år och däremellan är jag den vuxna kvninnan Heléne 34.
Grindarna som stängs bakom mig gör att jag trängs in i hörnet av det mörka där det obehagliga och det okända skrämmer mig. Jag känner mina vänner alltför väl och känslan av dem i antågande gör att jag kryper ihop och inte alls vill vara ensam i det hela.
Varför kan man göra som man vill med mig. Behandla mig med den orespekt och som om jag bara är luft.....
Den tiden kommer... jag är övertygad. Jag måste bara ha tålamodet att inväta det.
Inom mig härjar paniken och dess helvete och det river i mig och krossar mig. Jag är så trött så jag skulle hellst av allt bara vilja sova.
Jag tappar riktning jag tappar fokus och jag tappar mål, men vet ni vad som är så märkligt. Att jag fortfarande står upprätt och andas och gör det som krävs av mig.
Ibland fem år ibland tre år och däremellan är jag den vuxna kvninnan Heléne 34.
Grindarna som stängs bakom mig gör att jag trängs in i hörnet av det mörka där det obehagliga och det okända skrämmer mig. Jag känner mina vänner alltför väl och känslan av dem i antågande gör att jag kryper ihop och inte alls vill vara ensam i det hela.
Varför kan man göra som man vill med mig. Behandla mig med den orespekt och som om jag bara är luft.....
Landa
Hemma efter tre dygn på annan ort på annat ställe.
Vet inte om jag kan känna någon trygghet i det eller ens känna alls.
Trött och slut trots att tanken var att jag skulle hämta hem.
Men jag har fått en ny kompis iaf.
Fröken social och titta se på mig har varit framme
Jag hade massor av ord som snurrade runt i mitt huvud men jag får inte ner dem inte ikväll iaf
Ska försöka landa i tystheten och i tomheten.
Vet inte om jag kan känna någon trygghet i det eller ens känna alls.
Trött och slut trots att tanken var att jag skulle hämta hem.
Men jag har fått en ny kompis iaf.
Fröken social och titta se på mig har varit framme
Jag hade massor av ord som snurrade runt i mitt huvud men jag får inte ner dem inte ikväll iaf
Ska försöka landa i tystheten och i tomheten.
Det var inte slutstationen
I varje andetag i varje sekund rasar mitt liv
Resan är allt för lång och jag har försökt så många gånger. Klivit av vid
slutstationen och trott att jag nått målet, för att i nästa sekund finna
insikten att tåget gick längre, att helvetets resa ännu inte var slut.
Resan är allt för lång och jag har försökt så många gånger. Klivit av vid
slutstationen och trott att jag nått målet, för att i nästa sekund finna
insikten att tåget gick längre, att helvetets resa ännu inte var slut.
Törnrosor
Vad handlar detta om egentligen, vad är felet och vart finns lösningen?
Jag går vilse hela tiden, vilse i labyrinten som kallas liv. Det är en labyrint
med törnrosor.
Det smärtar till när en gren rispar min tunna hud och min själ som är skör
som silkespapper.
I skenet av lögnen, fantasin och drömmen blickar jag ut över de täta törnrosorna som
omsluter mig och som håller mig fången. Min själ och mitt hjärta släpper den inte taget
om. Vackra adjektiv smärtar
Kontroll och balans, rädslan som förgör och tomhet som förstör. Sorg är ingen sjukdom
Finn svaren i ditt minne
Jag vandrar runt här i tankarnas galleri, vänder om och ser allt passera revy.
Alla ord, alla dessa vackra ord som ingen tror på som bara sägs.
Minnen och drömmar ser dem framför mig och jag förundras över hur det kunde bli så här.
Tårar har trillat idag
Tittar på de runt omkring mig och blir bara ännu mer förvirrad. Vad gör jag här...
Så mycket okunskap och så mycket man förlitar sig på att piller ska hjälpa mot ALLT
Jag VILL INTE ha några piller, jag vill ha hjälp. Någon som lyssnar någon som torkar
mina tårar som finns där. INTE bara tysta kalla väggar eller tysta blickar.
Ni ska bara veta... här blir man både dumförklarad och fråntagen sin självkänsla.
Jag har precis som förra gången känslan av kränkande av hela mig.
Jag ser den där lilla tjejen framför mig som sitter med knäna uppdragna och vaggar
fram och tillbaka med en tyst gråt som hon försöker kväva. Alla dessa ord och all denna
oförståelse och nedbrytning av min person.
Heléne, andra i din situation hade givit upp för länge sen. Men du står fortfarande upprätt
och kämpar för ditt liv och din rättighet att bli frisk och får den respekt som din person så
väl är värd. Det är inspirerande...
Tårarna trillar nerför min kind och hjärtat bankar i bröstet.
Insikt och reflektion
Varje ord och varje tanke gör ont och värker.
Yr och vimmelkantig snurrig och trött men försöker ändå göra det bästa nu.
Reflektion och insikt snurrar runt. Virvral runt och snurrar runt. Tankar av tomhet
Att släppa på kontroll och inse sin egen begränsning är en tuff uppgift i sig och kostar oerhört mycket.
Det finns ingen fettfläck i taket
Det blev väl inget bra det här heller...
Ensam och liten...
All er positivitet ni kan dra åt helvete.
Vad skulle det här vara bra för. Jag jagas ju bara av minnen och av ensamheten ännu värre och ännu mer!!!!
Tom trött och less
All er positivitet ni kan dra åt helvete.
Vad skulle det här vara bra för. Jag jagas ju bara av minnen och av ensamheten ännu värre och ännu mer!!!!
Tom trött och less
Sorgen värker...
Tårar rinner, kudden blir blöt.
Jag väntar mig en sömnlös natt med massor som jagar mig men vad göra.
Jag väntar mig en sömnlös natt med massor som jagar mig men vad göra.
Tårar rinner
Hela nattten har mardrömmar jagat mig. Jag vet inte vad som är bäst att sova med dem som sällskap
eller ligga sömnlös rädd och liten.
Tårarna rinner nerför mina kinder sakta och jag sväljer allt jag kan för att förhindra fler.
Men det går gine. Jag biter mig i läppen kanske det hjälper men inte det heller.
Ensam tom och genomskinlig. Illamående trött och tom.
Orden gjorde ont i går när Enghla sa att hon inte ville fylla år för det är så svårt när ni är skilda.
Så mamma det kan lika gärna vara så blir det enklast för alla....
Jag vill inte mer orkar inte mer och tänker inte mer....
Kan någon torka mina tårar dra mig in i sin famn och ge mig närheten ömheten och kärleken jag förtjänar.
Med ärlighet för annars kan det vara.
Jag vill bara att det ska ta slut NU
eller ligga sömnlös rädd och liten.
Tårarna rinner nerför mina kinder sakta och jag sväljer allt jag kan för att förhindra fler.
Men det går gine. Jag biter mig i läppen kanske det hjälper men inte det heller.
Ensam tom och genomskinlig. Illamående trött och tom.
Orden gjorde ont i går när Enghla sa att hon inte ville fylla år för det är så svårt när ni är skilda.
Så mamma det kan lika gärna vara så blir det enklast för alla....
Jag vill inte mer orkar inte mer och tänker inte mer....
Kan någon torka mina tårar dra mig in i sin famn och ge mig närheten ömheten och kärleken jag förtjänar.
Med ärlighet för annars kan det vara.
Jag vill bara att det ska ta slut NU
Tom
...tom, ensam och rädd...
Har krupit ihop till en liten liten boll och ska se om jag får någon luft i detta hav av ensamheten.
Helt ensam är jag inte. För jag har sällskap av eko, men framförallt av panikångesten och rädslan. Illamåendet och yrsel.
Jag har fått lite andpaus sovit tryggt i en varm öm famn. Men tillhörigheten finns ju likväl inte.
Ni som vet förstår vad jag pratar om
Har krupit ihop till en liten liten boll och ska se om jag får någon luft i detta hav av ensamheten.
Helt ensam är jag inte. För jag har sällskap av eko, men framförallt av panikångesten och rädslan. Illamåendet och yrsel.
Jag har fått lite andpaus sovit tryggt i en varm öm famn. Men tillhörigheten finns ju likväl inte.
Ni som vet förstår vad jag pratar om
Don´t run away...
...spring inte ifrån mig. Lämna mig inte.
Jag gör just nu ett helvetes arbete. Ensamheten har präglat mig och trängt in mig.
Paniken och ångesten handskas jag med stänger av sekvenser av livet. Om ni ens anade.
Det finns några som har förstått allvaret och håller mig upprätt. De ska jag personligen
tacka med att sprida guld när helvetet är över.
Ni vet vilka ni är
Some kind of peace....
frihet, allvar tomhet ord känslor, think outside the box. I´m afraid, but I realize
Andas ett andetag i taget. rädslan fångar mig. Sanning tröstlösheten och den mentala balansen.
Någonstans måste jag hämta hem, någonstans måste det finnas ett slut.
Blunda. I mina tankar finns önskan om annat. But I still belive
Jag gör just nu ett helvetes arbete. Ensamheten har präglat mig och trängt in mig.
Paniken och ångesten handskas jag med stänger av sekvenser av livet. Om ni ens anade.
Det finns några som har förstått allvaret och håller mig upprätt. De ska jag personligen
tacka med att sprida guld när helvetet är över.
Ni vet vilka ni är
Some kind of peace....
frihet, allvar tomhet ord känslor, think outside the box. I´m afraid, but I realize
Andas ett andetag i taget. rädslan fångar mig. Sanning tröstlösheten och den mentala balansen.
Någonstans måste jag hämta hem, någonstans måste det finnas ett slut.
Blunda. I mina tankar finns önskan om annat. But I still belive
Tidvis
Tidvis mitt emellan mellan allt och inget så gör jag det som jag ska det som förväntas av mig. Teater på hög nivå.
Att få luta mitt huvud mott ditt känna din närhet och ömhet.
Att acceptera och andas mig igenom ensamhetens hav och helvetes storm. Saknar i mitt hjärta saknar i hela mig och det värker.
Värker sönder mig innifrån och ut. Det är inte mycket kvar av mig längre. Men jag ligger här på golvet som en boll. Min allra käraste vän närmast hjärtat fick mig att resa mig men jag kom inte längre än till datorn som stod i hallen men ska nog ta tag i det och försöka andas mig igenom natten.
Att bara få sova eller blunda några minuter vore för mig guld värt och skulle skänka mig lite ro och lite lugn. E*n sekund ge mig en sekund av mitt liv så lovar jag att jag lämnar åter fler tillbaka.
Jag ser mig om i denna röra i detta helvete... Liten blir stor och stor blir liten. Jag har fått nog känns det som. Jag är mer trasig än hel.
Sårad och öm tömd och tom. drömmen när ger man upp den och när inser man att livet inte är en rättvist.
Sitta upp och möta ännu ett helvete eller ge sig av lägga sig ner och kapitulera. Jag vill både och både ha och äta kakan.
Men i varje andetag så undrar jag om jag ska rätta mig in i leden eller söka strid. Hur ska jag bida min tid hur ska jag få livets pussel att falla på plats och hur ska mina ärr läkas.
Tittar tillbaka tittar frammåt. Dagen idag och dagen i morgon det skärmmer och jag saknar och jag förundras över hur det kan te sig. Hur jag ens orkar vara och finnas.
Sammlar ihop glasskärvorna som ligger som krossat glas värjer mig för att inte blöda för att inte trampa illa och fel. Inte där men kanske på väg mot ett annat ljs ett annat hopp... Tror jag inte men jag kan ju skriva det så ser det fint ut.
Att få luta mitt huvud mott ditt känna din närhet och ömhet.
Att acceptera och andas mig igenom ensamhetens hav och helvetes storm. Saknar i mitt hjärta saknar i hela mig och det värker.
Värker sönder mig innifrån och ut. Det är inte mycket kvar av mig längre. Men jag ligger här på golvet som en boll. Min allra käraste vän närmast hjärtat fick mig att resa mig men jag kom inte längre än till datorn som stod i hallen men ska nog ta tag i det och försöka andas mig igenom natten.
Att bara få sova eller blunda några minuter vore för mig guld värt och skulle skänka mig lite ro och lite lugn. E*n sekund ge mig en sekund av mitt liv så lovar jag att jag lämnar åter fler tillbaka.
Jag ser mig om i denna röra i detta helvete... Liten blir stor och stor blir liten. Jag har fått nog känns det som. Jag är mer trasig än hel.
Sårad och öm tömd och tom. drömmen när ger man upp den och när inser man att livet inte är en rättvist.
Sitta upp och möta ännu ett helvete eller ge sig av lägga sig ner och kapitulera. Jag vill både och både ha och äta kakan.
Men i varje andetag så undrar jag om jag ska rätta mig in i leden eller söka strid. Hur ska jag bida min tid hur ska jag få livets pussel att falla på plats och hur ska mina ärr läkas.
Tittar tillbaka tittar frammåt. Dagen idag och dagen i morgon det skärmmer och jag saknar och jag förundras över hur det kan te sig. Hur jag ens orkar vara och finnas.
Sammlar ihop glasskärvorna som ligger som krossat glas värjer mig för att inte blöda för att inte trampa illa och fel. Inte där men kanske på väg mot ett annat ljs ett annat hopp... Tror jag inte men jag kan ju skriva det så ser det fint ut.
Jagad av mardrömmar..
... kl var väl efter ett i natt när jag till slut blundade och allt snurrade runt och jag hade förberett mig på ytterligare en natt i vakenhet jagad av panikångesten.
Men jag lyssnade på ngt sommarprogram och kände tillslut att jag föll in i dvala. Något obehagligt ljus och blixtar brännhet i hjärta i kropp och i själ. Men jag stänger locket på min dator lägger den i från mig och lyckas hålla mina ögon stängda i den rädsla jag befinner mig med de monster som jag har i och runt mig. Jag gör en ansträngning till till villa, de ges möjligheten att härja runt.
I varje sekund så vet jag var jag drömt och att jag vilat iaf. Jag har varit jagad av konstiga djur, Peter, chefer elakheter ord och sanningar som haglat som fullständigt krossat mig.
03:42 gick det inte längre jag slog upp ögonen och sa till mig själv att jag faktist till trots har fått vila, och jag räknade timmarna och fick ihop dem till 2h 42 minuters drömjagande vila.
Ringde NOA för att bara säga jag finns. Pratade med samma kvinna igen. Det jag tycker är obehagligt är avsluten som blir så hängande över mig så korta och så abrubta.
Men hon samanfattade ungefär det jag själv tänkte. Att har jag tur så får jag vila någon timme till jag har min tid 09:00 hos min fantastiska läkare. Jag berättade kort om min gårdag dock inget om vad hade hänt... Bara att jag utan sömn lyckades ta mig till jobbet fyrkantig vimmelkantig och svimfärdig. Men jag var där jag genomförde min intervju med ett lugn och stabilitet... Jo eller hur, flikade jag in, den som vet. Jag kämpar på jätte bra fick som avslut. Och sen var det tyst vi la på, hon försvann och jag försökte blunda men nej det gick inte. Jag mår så illa så jag vill inget hellre än bara att det ska vända.
BTW inget vackert inlägg bara fakta och en sak till.
Glöm inte att detta är min blogg jag säger vad jag vill
Jag har en önskan en rädsla ett krav ett konstaterande till mannen som upptar hela mig
Peter, vi hörs på massa konstiga sätt lovar säger skriver men skyddar oss.
Längtan, åtrå, värme, kärlek. Jag är fullständingt ärlig i min känsla även om jag inte kan stå för
det utåt eftersom det är förbjudet.
Men jag vill säga fråga kräva att om vi ska vara i detta tillsammans måste vi lägga pusslet. Jag måste vara helt säker på
torts tystnad tomhet frånvaro löften som bryts och krossar mig att du finns där ändå. Att du inte lämnar mig.
Hur ska vi nå dit?? Jag älskar honom och jag säger det i ärlighet.
En gång när vi snuddade vi detta så fick jag ett svar där han säger att han vill erbjuda mig allt, tom säga att han älskar mig men kan inte.
Jag fattar inte riktgit, men han lever i något konstigt som jag inte förstår som jag inte har kontroll över handlar det om det. Självklart handlar det om kontroll. Resten tar jag sen nu ska jag vila lite till.
Med mina bästa vänner panikångest och rädslan
Men jag lyssnade på ngt sommarprogram och kände tillslut att jag föll in i dvala. Något obehagligt ljus och blixtar brännhet i hjärta i kropp och i själ. Men jag stänger locket på min dator lägger den i från mig och lyckas hålla mina ögon stängda i den rädsla jag befinner mig med de monster som jag har i och runt mig. Jag gör en ansträngning till till villa, de ges möjligheten att härja runt.
I varje sekund så vet jag var jag drömt och att jag vilat iaf. Jag har varit jagad av konstiga djur, Peter, chefer elakheter ord och sanningar som haglat som fullständigt krossat mig.
03:42 gick det inte längre jag slog upp ögonen och sa till mig själv att jag faktist till trots har fått vila, och jag räknade timmarna och fick ihop dem till 2h 42 minuters drömjagande vila.
Ringde NOA för att bara säga jag finns. Pratade med samma kvinna igen. Det jag tycker är obehagligt är avsluten som blir så hängande över mig så korta och så abrubta.
Men hon samanfattade ungefär det jag själv tänkte. Att har jag tur så får jag vila någon timme till jag har min tid 09:00 hos min fantastiska läkare. Jag berättade kort om min gårdag dock inget om vad hade hänt... Bara att jag utan sömn lyckades ta mig till jobbet fyrkantig vimmelkantig och svimfärdig. Men jag var där jag genomförde min intervju med ett lugn och stabilitet... Jo eller hur, flikade jag in, den som vet. Jag kämpar på jätte bra fick som avslut. Och sen var det tyst vi la på, hon försvann och jag försökte blunda men nej det gick inte. Jag mår så illa så jag vill inget hellre än bara att det ska vända.
BTW inget vackert inlägg bara fakta och en sak till.
Glöm inte att detta är min blogg jag säger vad jag vill
Jag har en önskan en rädsla ett krav ett konstaterande till mannen som upptar hela mig
Peter, vi hörs på massa konstiga sätt lovar säger skriver men skyddar oss.
Längtan, åtrå, värme, kärlek. Jag är fullständingt ärlig i min känsla även om jag inte kan stå för
det utåt eftersom det är förbjudet.
Men jag vill säga fråga kräva att om vi ska vara i detta tillsammans måste vi lägga pusslet. Jag måste vara helt säker på
torts tystnad tomhet frånvaro löften som bryts och krossar mig att du finns där ändå. Att du inte lämnar mig.
Hur ska vi nå dit?? Jag älskar honom och jag säger det i ärlighet.
En gång när vi snuddade vi detta så fick jag ett svar där han säger att han vill erbjuda mig allt, tom säga att han älskar mig men kan inte.
Jag fattar inte riktgit, men han lever i något konstigt som jag inte förstår som jag inte har kontroll över handlar det om det. Självklart handlar det om kontroll. Resten tar jag sen nu ska jag vila lite till.
Med mina bästa vänner panikångest och rädslan
Väntar ut tiden... Eller bidar den
Jag bidar min tid.... lindar in och försöker skydda mig.
Det är för mycket för stort och jag är så liten... så liten
Glasskärvor splittrade i så små delar. Minnen och tomheten som krossar.
Älska, hata. Trött stum tyst. Välja stoppa skada.
Min och din du och jag
Slå sparka svära
vackert jag orkar inte med det vackra
Det jag vill och det jag känner... släppa taget om den där verkligheten.
Det värker i hemligheten
Det är för mycket för stort och jag är så liten... så liten
Glasskärvor splittrade i så små delar. Minnen och tomheten som krossar.
Älska, hata. Trött stum tyst. Välja stoppa skada.
Min och din du och jag
Slå sparka svära
vackert jag orkar inte med det vackra
Det jag vill och det jag känner... släppa taget om den där verkligheten.
Det värker i hemligheten
Jag lyckades inte....
.... med det jag förutsatte mig för några timmar sen. Svalde inte tillräckligt många tabletter. Eller rättare sagt var det fel tabletter. För vad tjänar det till egentligen... att ta sitt liv. Den som får betala priset är min ängel.
Istället har jag vridit och vänt på helvetet och ropat på hjälp till någon som jag hoppas hör mig.
Just i sekunden har jag spolat av badrumsgolvet av det värsta samtidigt som jag försöker förtränga att jag om mindre än två timmar ska sitta på tåget till jobbet och om några fler timmar bita ihop och le för att presentera mig som den bästa kandidaten för en tjänst som jag kanske egentligen vill ha men INTE nu. Nu vill
jag bara lägga in mig stirra i taket och glo på en fettfläck. Lösa alla de ekonomiksa bekrymmren och säkerställa de två mest elimentära delarna i mitt liv boende och bil.
Nej jag har inte glömt min dotter men försöker övertyga mig om att detta gör henne minst ont. Jag har inget val. Om ni bara visste vilket helvetes kval jag lider.....
Istället har jag vridit och vänt på helvetet och ropat på hjälp till någon som jag hoppas hör mig.
Just i sekunden har jag spolat av badrumsgolvet av det värsta samtidigt som jag försöker förtränga att jag om mindre än två timmar ska sitta på tåget till jobbet och om några fler timmar bita ihop och le för att presentera mig som den bästa kandidaten för en tjänst som jag kanske egentligen vill ha men INTE nu. Nu vill
jag bara lägga in mig stirra i taket och glo på en fettfläck. Lösa alla de ekonomiksa bekrymmren och säkerställa de två mest elimentära delarna i mitt liv boende och bil.
Nej jag har inte glömt min dotter men försöker övertyga mig om att detta gör henne minst ont. Jag har inget val. Om ni bara visste vilket helvetes kval jag lider.....
Död eller levande...
Jag ger upp nu!!!!!!!!
Den som hittar mig ber jag om ursäkt till. Ta hand om min ängel för henne vidare i livet hon är guld värd och finns alltid vid min sida om jag kunde skulle jag följa henne i varje andetag men jag orkar inte. Utan jag ger upp nu!
Död med andra ord!!
Den som hittar mig ber jag om ursäkt till. Ta hand om min ängel för henne vidare i livet hon är guld värd och finns alltid vid min sida om jag kunde skulle jag följa henne i varje andetag men jag orkar inte. Utan jag ger upp nu!
Död med andra ord!!
Vita änglavingar
Vackra bilder vackra minnen och vackra fantasier...
Lägg in mig nu gör vad ni vill ta mig dit ni anser mig höra hemma. Jag vill inte vara med längre utan ser helst nu att allt bara fick ett slut.
Jag håller dig i min tanke samtidigt som jag tappat kartan tappat fokus tappat riktning. Ingen medecin ingen hjälp. Ingen feber ingen smärta. Jo en smärta som värker så att den inte längre känns.
Jag är så arg och ledsen på er alla som säger sig finnas men ALDRIG finns.
Jag älskar dig, lämnar det jag har med frivillighet bara du tar mig in i din famn och ger mig ro och lugn trygghet och en känsla av ärligthet
De vita vingarna tar jag på mig och önskar mig kunna få se min solstråle genom livet och hoppas inte jag gör henne allt för ont.
Lägg in mig nu gör vad ni vill ta mig dit ni anser mig höra hemma. Jag vill inte vara med längre utan ser helst nu att allt bara fick ett slut.
Jag håller dig i min tanke samtidigt som jag tappat kartan tappat fokus tappat riktning. Ingen medecin ingen hjälp. Ingen feber ingen smärta. Jo en smärta som värker så att den inte längre känns.
Jag är så arg och ledsen på er alla som säger sig finnas men ALDRIG finns.
Jag älskar dig, lämnar det jag har med frivillighet bara du tar mig in i din famn och ger mig ro och lugn trygghet och en känsla av ärligthet
De vita vingarna tar jag på mig och önskar mig kunna få se min solstråle genom livet och hoppas inte jag gör henne allt för ont.
